Kvinnlig rösträtt i Sverige: en uppsats om rösträttsaktivisternas och meningsmotståndarnas argument i frågan om kvinnors politiska rättigheter

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera de argument som presenterades i frågan om kvinnlig rösträtt i Sverige under slutet på 1800-talet och fram till dess att den blev verklighet 1919. Detta görs med hjälp av en rättshistorisk metod. För att uppfylla detta syfte har argumenten i de offentliga trycken från den aktuella tiden granskats. Så har även argumenten i den kvinnliga rösträttsföreningen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Dessutom kommer vanliga motargument lyftas fram. Den första motionen i frågan presenterades 1884 men hade endast inneburit rösträtt för en väldigt liten andel av Sveriges kvinnliga befolkning. Motionen röstades ned och debatten kom att fortsätta i riksdagen av och till under 35 års tid innan kvinnlig rösträtt tillslut blev ett faktum. 18 år efter den första motionen lagts fram i riksdagen bildades föregångaren till vad som år 1903 blev LKPR. Tillsammans med manliga rösträttsaktivister i riksdagen drev LKPR den kvinnliga rösträttsfrågan framåt. Detta gjordes i mångt och mycket genom att försöka motbevisa det påstådda politiska ointresset hos kvinnor, något som tidigare satt käppar i hjulet för frågans framfart. Därutöver argumenterade båda parter för bland rättvisa, samhällsutvecklingen, kvinnors biologiska egenskaper samt kvinnlig mognad. Även om det vid tiden gjordes stora åtskillnader mellan manligt och kvinnligt så verkar det som att manliga och kvinnliga aktivister använt samma typer av argument för att föra rösträttsfrågan framåt. Den processen som fördes av män i riksdagen har dock varit helt beroende av kvinnlig aktivism då kvinnor konstant behövde visa sig förtjänta av att få en plats i det politiska rummet. De motargument som vanligtvis användes var baserade på en slags rangordning mellan manligt och kvinnligt där männen förväntades få företräde. Kvinnors rösträtt prioriterades bort till förmån för allmän rösträtt för män. Det förekom även skrämselpropaganda genom hån och karikatyrer där rösträttskvinnor framställdes som okvinnliga då de bröt mot dåtidens uppfattningar om vad som var kvinnligt. En kvinna kunde inte agera korrekt för att visa sig förtjänt av rösträtt: visade hon intresse hånades hon men var hon tyst så var hon inte tillräckligt intresserad.