Nya Ränteavdragsbegränsningsregler - En redogörelse och analys av reglernas utformning och syfte

Sammanfattning: Skatteverket uppmärksammade i en promemoria 2008 att det i stor utsträckning förekom skatteplanering med ränteupplägg. Skatteflyktlagen var inte tillämplig i dessa fall enligt regeringsrätten och Sverige valde att införa ränteavdragsbegränsningsregler 2009. Reglerna utvidgades 2013 för att den svenska bolagsskattebasen inte skulle urholkas. Till följd av Sveriges internationella åtaganden ändrades reglerna återigen år 2019. Ränteavdragsbegränsningsreglerna som trädde i kraft 2019 återfinns i 24 kap. IL. Uppsatsen syftar till att redogöra för 2019 års ränteavdragsregler och dess utformning. Vidare syftar uppsatsen till att analysera de nya reglernas utformning och syfte utifrån remissinstansernas yttranden. Metoden som används för att uppnå syftet och besvara forskningsfrågorna är den rättsdogmatiska metoden. Den rättsdogmatiska metoden innebär att utreda rättsläget med hjälp av allmänt accepterade rättskällor. Rättskällorna bedöms enligt den klassiska rättskällehierarkin. Materialet som ingår i uppsatsen består främst av lagtext, förarbeten, rådets direktiv, EU 2016/1164 art. 4 och OECD:s rapport action 4. Syftet uppnås genom att redogöra för 2019 års ränteavdragsregler som återfinns i 24 kap. IL. För att uppnå det andra syftet har studien redogjort för remissinstansernas uttalanden vilket sedan har analyserats. Vidare har studien lett till slutsatsen att så länge skattesatser och skattebaser inte harmoniserar internationellt, kommer skatteplaneringsförfaranden att fortsätta användas för att flytta vinster där lägre effektiv skatt kan uppnås.