Griftefrid - för vem? Om brott mot griftefrids skyddsintressen

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka om skyddsintressen bakom brott mot griftefrid kan få olika effekt för olika kvarlevor. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka hur det reglerats historiskt för att få reda på om skyddsintressen förändrats över tid. Den första frågeställningen är hur brott mot avlidna och deras viloplatser reglerats historiskt, liksom om äldre värderingar förändrats. Den andra frågeställningen är vilken effekt skyddsintressen bakom paragrafen får för olika typer av kvarlevor. Den sista frågeställningen är om man mot bakgrund av undersökningen kan dra några slutsatser om vad som kommer att ske med våra kvarlevor. Som teori utgås från att det finns skyddsintressen bakom paragrafen. För att besvara syfte och frågeställningar används rättsanalytisk metod. Den rättshistoriska undersökningen sker ur ett rättsutvecklingsperspektiv. Det material som förekommer är källor, litteratur, juridiska tidskriftsartiklar samt rättsfall från lägre instanser. Begreppet ”griftefrid” uppkom i samband med 1864 års strafflag. Stadganden om brott mot döda har förekommit sedan åtminstone landskapslagarnas tid. Stöld från döda, liksom uppgrävande, har i olika grad varit kriminaliserat sen dess. Skyddsintressen som ligger bakom brott mot griftefrid är pietet, den döde samt de anhöriga. Att agera med pietet innebär att man behandlar kvarlevor med respekt. Allmänintresset påverkar när paragrafen blir tillämplig. Allmänintresset att straffa skändning efter våldsbrott är, i underrättspraxis, högre än allmänintresset av att straffa innehav av oidentifierade, obegravda kvarlevor. Kvarlevor som är äldre än 1850 omfattas av kulturmiljölagen, SFS (1988:950). Dessa kvarlevor kan bli föremål för forskning samt ställas ut på museer. Under vissa förutsättningar kan de även bli föremål för äganderätt. Efter färjan Estonias förlisning stiftades en särskild lag om gravfriden vid skeppsvraket, SFS (1995:732). Enligt lagens nuvarande lydelse får man inte befinna sig i området runt vraket. Efter en uppmärksammad tv-dokumentär har det under hösten 2020 från regeringens håll uttryckts en vilja att utreda en ändring av lagen, i syfte att under vissa förutsättningar tillåta dykning vid vraket. Straffstadganden om brott mot döda har breddats och kommit att omfatta än fler gärningar under tidens gång. De grundläggande värderingarna har varit densamma under lång tid. Den nuvarande paragrafen är öppet formulerad och har i underrättspraxis tolkats mycket olika. Samtidens syn på vad som är skyddsvärt tycks påverka hur paragrafen tolkas och tillämpas. Avgörande för när paragrafen blir tillämplig synes vara åldern på kvarlevorna samt om det finns ett allmänintresse av att döma för brott mot griftefrid, antingen av pietetsskäl eller för att det finns anhöriga till den döde.