Ambulanspersonalens upplevelser och hantering av posttraumatiskt stressyndrom i relation till traumatiska händelser i sitt yrkesutövande

Sammanfattning: Bakgrund: Ambulanspersonal är en yrkesgrupp som i sitt yrkesutövanden riskerar att utsättas för traumatiska händelser som kan vara mycket påfrestande och stressfulla. Trots erfarenhet och träning blir vissa trauman stundtals övermäktiga och kan ge reaktioner som posttraumatiskt stressyndrom. Risken att utveckla PTSD ökar med antalet upplevda trauman och prevalensen i yrkesgruppen är hög. Syfte: Syftet var att beskriva vilka traumatiska händelser ambulanspersonalen upplevde som mest stressfulla. Syftet var även att beskriva ambulanspersonalens upplevelser och hantering av posttraumatiskt stressyndrom i relation till traumatiska händelser i sitt yrkesutövande. Syftet var dessutom att granska artiklarnas kvalitet utifrån den metodologiska aspekten undersökningsgrupp. Metod: Beskrivande litteraturstudie innefattande elva vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats sökta i medicinsk och omvårdnadsorienterade databas. Huvudresultat: Traumatiska händelser som upplevdes mest stressfulla innefattade händelser som involverade akut sjuka och allvarligt skadade barn, vilka väckte en emotionell respons och där ambulanspersonalen identifierade sig med nödställda. Upplevelser av PTSD kännetecknades av överspändhet, sämre prestation, mental avstängning och återupplevande av minnesbilder. Hantering av PTSD utmärktes av copingstrategier som känslomässig distans, fokusering, stöd, återhämtning, kontroll och förberedelse. Slutsats: Ambulanspersonal upplever i sitt yrkesutövande traumatiska händelser som kan vara mycket stressfulla och som kan leda till posttraumatiskt stressyndrom. Upplevelserna kan ge psykiska och fysiska symtom som påverkar hälsa och funktionsförmåga. Ambulanspersonalen behöver utbildning i copingstrategier för att hantera kritiska incidenter på ett gynnsamt sätt, speciellt händelser som involverar barn. Strategier behövs för att stärka känslan av kontroll och förmågan till fokusering, där förberedelse, socialt stöd och återhämtningstid är betydelsefullt.