Narkotikasmuggling och narkotikabrott - när bör konsumtion ske?

Sammanfattning: För att brottet narkotikasmuggling ska anses fullbordat måste en gärningsperson passera någon av landets tullkontroller utan att anmäla sin medhavda narkotika. Vid en fullbordad narkotikasmuggling kan sägas att gäringspersonen även per automatik begår narkotikabrott, åtminstone i form av innehav, då denne har narkotikan i sin besittning på svenskt territorium. Syftet med denna framställning har varit att klargöra vad som gäller då en gärningsperson begår båda dessa brott och sedermera om och när konsumtion av narkotikabrottet bör ske. För att uppnå syftet med framställningen har en genomgång av gällande rätt och relevant praxis varit nödvändig. Rättsfall från både hovrätt och tingsrätt har analyserats för att peka på den oenighet som råder domstolarna emellan och för att på ett relevant sätt kunna komma fram till hur domstolarna bör döma i dessa fall. Resultatet av undersökningen visar att tydlig ställning bör tas till om narkotikasmugglingen och det efterföljande narkotikabrottet är att betrakta som en gärningsenhet eller flera. Beroende på vad domstolen då kommer fram till aktualiseras olika former av brottslighetskonkurrens. I det fall det bedöms vara en gärningsenhet är det fråga om olikartad konkurrens, varpå konkurrensproblematiken kan lösas genom kumulation eller konsumtion. Men om domstolen anser att det föreligger fler än en gärningsenhet kan konsumtion ändå bli aktuell om narkotikabrottet är att betrakta som medbestraffat med smugglingsbrottet. Beroende på om händelseförloppet är att betrakta som en eller flera gärningsenheter kommer utfallen bli olika. Enligt min mening borde huvudregeln vid en gärningsenhet vara att konsumtion ska ske, medan det efterföljande narkotikabrottet endast undantagsvis bör betraktas som medbestraffat.