Space syntax : En studie om tillämpning och dess koppling till teorin

Sammanfattning: Intresset för att kvantitativt kunna mäta städer har blivit allt större. I takt med urbaniseringen och strävan efter mer kunskap inom stadsplanering har bland annat verktyg såsom space syntax blivit allt mer vedertagna. Space syntax är ett kvantitativt verktyg inom arkitektur, stadsplanering och urbanmorfologi som utvecklats i London, till för att förklara varför stadsformen i vissa områden skapar sociala problem, till exempel en ökad segregation, och särskilt bebyggelsen från modernismen. Verktyget utvecklades under 1970-talet av Hillier och Hanson tillsammans med kollegor på Bartlett School of Architecture, London. 1984 gav Hillier och Hanson ut boken The social logic of space där de beskriver sina teorier bakom verktyget och verktygets syfte. De menar på att den byggda formen skapar olika förutsättningar och att detta kvantitativt går att mäta i form av bland annat gatornas och stadsrummens konfiguration. Således beskriver de ett nytt språk, byggt på ett fåtal regler, för att förklara dessa olika förutsättningar som stadsbyggandet leder till – språket space syntax. Syftet med studien var att undersöka hur detta språk, alltså verktyget space syntax, har tillämpats sett i en svensk kontext för att sedan återkoppla dessa förändringar i tillämpning till verktygets ursprungliga teori och dess syfte. Detta för att utforska om Hillier och Hansons (1984) ursprungliga syfte finns kvar och om detta språk är globalt eller om andra regler behövs i Sverige. Den kvalitativa metoden har använts som tillvägagångssätt för att undersöka hur tillämpningen av verktyget space syntax har förändrats över tid. Datamaterialet har bestått av intervjuer och litteratur. Materialet från datainsamlingen har sedan analyserats genom att jämföra insamlad data mot ursprunglig teori, den teori som Hillier och Hansons (1984) beskriver i deras arbete The social logic of space. Resultatet från studien visar att intresset för verktyget har ökat. Dels har kunskapen kring space syntax växt men också intresset för att använda metoden. Samtidigt visar studien även på att det gått olika trender i vilka frågor som har besvarats med hjälp av verktyget. Space syntax utvecklades för att få en bättre förståelse kring hur den byggda formen kan leda till sociala problem men idag är det ett verktyg som ofta förknippas med att mäta flödet av gångtrafikanter kopplat till ekonomiska intressen. Således har också tillämpningen av space syntax förändrats över tiden. Idag har verktyget breddats och nya metoder för att mäta städer har utvecklats utifrån Hillier och Hansons (1984) teorier. Utvecklingen av verktyget har lett till att det kommit närmare en slags trafikanalys där tillgängligheten kan analyseras, inte bara till rummen i staden utan också till många olika funktioner såsom tillgängligheten till grönytor, tillgängligheten till detaljhandel och tillgängligheten till arbetsplatser. Samtidigt som verktyget har breddats är det vissa delar av space syntax som utvecklats mer än andra. Den konvexa kartan har visat sig svår att applicera på grund av bland annat komplexiteten med att avgränsa rummen, beskriva rummen med algoritmer och att sedan utifrån rummen skapa informativa grafer. Samtidigt som den konvexa kartan inte används är det fortfarande tydligt att dessa rum i staden även idag är en nyckelvariabel för att bland annat skapa ett kunskapsutbyte mellan människor och ett mer inkluderande samhälle. När det kommer till att använda den konvexa kartan på en större skala verkar det som att rummen blir för diffusa, i alla fall i Sverige. Således har en del av syftet med space syntax också förändrats. Metoden syftade till att vara ett verktyg för att kunna jämföra olika relationer kvantitativt. Det verkar finnas vissa svårigheter med att använda verktyget, bland annat på grund av kulturella skillnader och skillnader på hur städer är uppbyggda. Studien visar på att rummen i Sverige är för diffusa för att Hillier och Hansons (1984) regler ska kunna användas. Det är snarare så att bebyggelsen i Sverige är placerad i rummen än, såsom Hillier och Hanson (1984) beskriver, skapar rummen. Dessutom verkar vi inte vara lika bundna till vägnätet. Vi går över gräsmattor och genar över innergårdar. Vad som ses som gränser kan skilja sig kulturer emellan. Med detta verkar det som att Sverige har ett annat Social logic of space och således också skulle behöva metoder som grundar sig på andra regler. Om det är så att Sverige har andra regler än de som Hillier och Hanson (1984) beskriver blir det svårt att använda space syntax för att just jämföra städer emellan och förklara vilka förutsättningar den byggda formen skapar – vilket var ett av syftena med space syntax. Ännu svårare blir det att använda dessa verktyg som designverktyg. För hur ska vi designa en plats grundat på regler som inte gäller för den specifika miljön? Samtidigt ökar intresset för metoden och särskilt när det kommer till att använda den som ett verktyg för att designa nya platser. Vilka regler som gäller i Sverige och vilket Social logic of space som finns här återstår för fortsatta studier, alltså att studera.