Sekundosuccessorns rätt

Sammanfattning: Denna uppsats utgör undertecknads examensarbete vid juristprogrammet på Lunds universitet. Syftet med uppsatsen har varit att utreda vad sekundosuccessorerna har för rätt och skydd genom den svenska lagstiftningen. Ur ett arvshistoriskt perspektiv har efterlevande make haft väldigt svaga rättigheter. Efterlevande makes och bröstarvingarnas intressen stod mot varandra. I början på 1900- talet ansågs tiden ännu inte vara mogen för att införa en starkare arvsrätt för efterlevande make och därmed i motsvarande mån försvaga bröstarvingarnas skydd, som på den tiden fick ut sin laglott omedelbart efter ena förälderns död. Efterlevande make ärver idag med fri förfoganderätt efter sin make, och bröstarvingarna får vänta på sitt arv tills efterlevande make avlider. Idag anses reglerna ha rotat sig i befolkningens rättsuppfattning, men intressekonflikten kan sägas ha förskjutits från att ha varit mellan efterlevande make och gemensamma bröstarvingar, till att vara mellan efterlevande make och särkullbarn. Särkullbarn har rätt att få ut sin laglott omgående då förälder avlider. Det kan medföra problem för efterlevande make att lösa ut särkullbarnen. Flera motioner, SOU:er och propositioner om att ytterligare stärka efterlevande makes skydd och behandla gemensamma bröstarvingar och särkullbarn på samma sätt vittnar om ett ökat intresse att sänka skyddet för särkullbarn. Om en förälder avlider och efterlevande make träffar en ny partner, gifter sig och skaffar barn blir barnen i det första äktenskapet särkullbarn. Efterlevande make ärver med fri förfoganderätt och barnen (som numera är särkullbarn) har rätt att få sitt arv först då efterlevande make avlider. Efterlevande make kan välja att, på särkullbarnens arvsrättsliga bekostnad, gynna barnen i det nya äktenskapet och när det väl är dags för särkullbarnen att få sitt arv finns det risk att det inte finns några pengar kvar. Laglotten är väl rotad i befolkningens rättsuppfattning och har under flera decennier ifrågasatts och det har undersökts huruvida den har spelat ut sin roll. När laglotten infördes i svensk rätt fanns ett behov av att säkra att exempelvis släktgårdar stannade inom familjen. Barnen var betydligt yngre och i behov av försörjning när föräldrarna avled. I flera statliga utredningar, under flera decennier, har konstaterats att laglotten inte har samma syfte som den ursprungligen har haft. Däremot anses laglotten fortfarande ha en viktig funktion i arvsrätten, skälen för att inte avskaffa den är flera. Dels bekräftar laglotten det sociala och ekonomiska band bröstarvingar och föräldrar har mellan varandra, men framförallt säkrar den en jämn fördelning mellan bröstarvingarna. I flera utredningar drar man slutsatsen att i familjer där det finns barn födda i olika kullar föreligger det högre sannolikt att föräldrar önskar gynna barnen från det senare äktenskapet. Särkullbarnens arvsrättsliga skydd skulle bli svagare om laglotten avskaffades och genom att möjligheterna för föräldrar att arvsplanera skulle öka skulle sekundosuccessorerna troligen drabbas hårdast av alla bröstarvingar.