Gråbo : biologi och kontroll

Sammanfattning: Gråbo (Artemisa vulgaris L.) är ett flerårigt örtogräs. Arten finns spridd över hela världen och trivs framför allt på torrare, lättare jordar men har börjat öka på jordar med annan textur och fuktförhållanden. Ofta stöter man på gråbo i dikeskanter, på ruderatmarker och på åkern. Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudie och intervjuer sammanställa information om gråbo, dess biologi, hur den kan bekämpas samt hur den påverkar samhället som pollenallergen. Gråbos morfologi gör den till en väldigt anpassningsbar växt och den trivs på en mängd olika platser. Utbredningen i Mellansverige har ökat under de senare åren och man ser ett samband med att reducerad jordbearbetning har blivit vanligare inom jordbruket. Gråbos styrka som ogräs är att den sprider sig både via frö och underjordiska stamdelar (rhizom). Plantan producerar en riklig mängd frön vilket underlättar spridningen, Dess stamdelar lagrar mycket energi vilket underlättar för den att skjuta nya skott. Vid bekämpning av gråbo behöver man skilja på ifall man har frögrodda plantor eller plantor som etablerat sig ifrån stamdelar, då de senare är mer svårbekämpade än de frögrodda plantorna. Gråbo dyker upp tidigt på säsongen och växer långt in på senhösten innan den vissnar ner och övervintrar i rosettstadie eller genom lagrad energi i stamdelarna. Strategier för att bekämpa gråbo som frögrodda plantor är bland annat radhackning och ogräsharvning samt genom så kallade lågdospreparat. Mot mer etablerade plantor rekommenderas ofta en kombination av effektiv jordbearbetning tillsammans med herbicider som påverkar och sätter ned tillväxten hos hela plantan och därmed minska dess förmåga att kunna skjuta nya skott från överlevande stam- och rotdelar. Gråbo blommar under sensommaren (juli-september) och dess pollen orsakar allergi hos många pollenallergiker. Det som sker i kroppen när man andas in gråbopollen är att kroppens immunsystem överreagerar på de proteiner som pollenet består av genom att olika försvarsmekanismer mot dessa proteiner aktiveras. Allergi mot gråbopollen kan även orsaka överkänslighet mot vissa livsmedel, då reagerar kroppen på liknande proteiner som gråbopollens proteiner (så kallad korsallergi). Slutsatsen från studien visar att gråbos egenskaper som dess goda anpassningsförmåga och utbredda stam- och rhizomsystem gör den till ett framgångsrikt ogräs. Spridningen i och mellan fält kan ske då stam- och rotbitar följer med maskiner som inte rengjorts. De effektivaste kontrollmetoderna som rekommenderas är upprepad stubbearbetning med efterföljande djupplöjning samt användning utav herbicider som glyfosat och aminopyralid. Gråbo växer ofta på allmänna platser vilket kan påverka människor med pollenallergi. Det är av stor vikt att lantbrukare får mer kunskaper om gråbo för att kunna känna igen plantor och bekämpa dem innan de etablerat sig. Detta kräver mer samarbete kring informationsspridning om gråbo till lantbrukare men även till privatpersoner och ansvariga för skötsel av grönområden. Vidare behövs förlängda mätningar av pollen över säsongen, mer platsanpassad bekämpning av gråbo samt mer studier kring gråbons kompensationspunkt.