Lågriskanomalin på den svenska aktiemarknaden : En studie om skevhetsrisk och dess betydelse för överpresterande lågbetaaktier

Sammanfattning: Bakgrund I snart ett halvt sekel har aktier med lågt beta visat sig generera hög avkastning i förhållande till risk. Denna observation brukar benämnas lågriskanomalin och ända sedan fenomenet uppmärksammades av Black 1972 har olika studier försökt förklara orsaken till dess förekomst. Empiriska resultat har inte bara visat på att lågriskaktier presterat bättre än vad teorin förutspår, utan till och med visat på ett negativt samband mellan risk och avkastning. Detta är i rak motsats till traditionella avkastningsmodeller som exempelvis CAPM, vilken hävdar att avkastning är en direkt funktion av systematisk risk – beta. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka förekomsten av lågriskanomalin på den svenska aktiemarknaden och analysera huruvida anomalin kan förklaras av den tredje ordningens centralmoment, skevhet. Vidare syftar uppsatsen till att testa och analysera möjligheten att hantera skevhetsrisk genom att inkludera denna som en variabel i en tredimensionell optimeringsmodell. Genomförande Studien bygger på insamlad kurshistorik mellan åren 1998–2018 för samtliga aktier som har ingått i indexet OMXSPI. Totalt har 9650 risksorterade portföljer skapats, där loggning genomförts av portföljegenskaper och analysmått. Sambandet mellan lågriskanomalin och skevhetsrisk har testats genom hypotestester baserat på inkluderandet av en tredimensionell optimeringsmodell samt Three-moment CAPM.   Slutsats Resultaten visar att aktier med lägre beta i genomsnitt har presterat signifikant bättre än högbetaaktier sett till både riskjuterad- samt faktiskt avkastning. Förhållandet mellan risk och avkastning har således varit negativt för den undersökta perioden. Vidare påvisas en signifikant riskaversion mot skevhetsrisk, men trots detta tyder samtliga av studiens tester på att skevhet är otillräckligt för att förklara detta fenomen. Genom tredimensionell optimering visas även hur portföljspecifik skevhet kan hanteras utan att ge signifikant försämrad avkastning. Dessa resultat faller i linje med att lågriskanomalin uppstår som en konsekvens av ett ineffektivt utbud- och efterfrågesamband och kan därmed ses som ett argument mot den effektiva marknadshypotesen