Att vara äldre och amputerad. En empirisk studie om tillvaron efter en amputation på en nedre extremitet.

Sammanfattning: Majoriteten av dem som amputeras i Sverige är äldre, med bakomliggande sjukdomar. Syftet med studien var att undersöka hur äldre personer som har fått en nedre extremitet amputerad upplever att detta påverkar tillvaron. Sex personer som har genomgått en amputation intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Burnard (1991). Fem kategorier med tillhörande underkategorier framkom; Vardagliga rutiner, Det sociala livet, Rörelse och aktivitet, Anpassning samt Sjukvården i samband med amputation. Resultatet har diskuterats utifrån Carnevalis (1999) omvårdnadsdiagnostiska modell ”Dagligt liv <-> Funktionellt hälsotillstånd”. Resultatet visar bland annat att samtliga informanter upplevde att det dagliga livet hade påverkats av amputationen. Orsaker till förändringen var nedsatt rörelseförmåga, svårigheter att komma ut samt de anpassningar som krävdes för att upprätthålla det sociala livet. Vidare föreslår resultatet av denna studie att yttre resurser såsom socialt nätverk, tekniska hjälpmedel och hemtjänst kan öka livskvaliteten hos de amputerade. Slutsatsen som kan dras utifrån studien är att äldre personer som har genomgått en amputation kan uppleva att deras liv försämrats av amputationen. Sjuksköterskan kan vara en stor tillgång för den äldre, amputerade personen i dennes strävan att uppnå balans mellan dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd.