Vi vet mer än vi kan tala om : Tyst kunskap i kommunal socialpsykiatri

Detta är en Kandidat-uppsats från Jönköping University/HHJ, Avd. för socialt arbete; Jönköping University/HHJ, Avd. för socialt arbete

Sammanfattning: Tyst kunskap definieras oftast som abstrakt och svårdefinierbar eftersom den inte kan uttryckas på samma sätt som teoretisk kunskap, därav namnet ”tyst”. Likväl är den tysta kunskapen högt värderad inom de yrkeskategorier som arbetar i människobehandlande organisationer i direkt kontakt med klienter varje dag. Syfte och frågeställningar kopplade till studien är att undersöka hur medarbetare inom socialpsykiatrin uppfattar begreppet tyst kunskap, om den är möjlig att dela till andra. Arbetet undersöker även hur tyst kunskap värderas i verksamheterna, både från chefs- och baspersonalens perspektiv. I skuggan av den mätbarhetskultur som New Public Management och evidensbaserad praktik gett upphov till har värdet av tyst kunskap och dess användning minskat enligt en del av litteraturen, och studien hoppas kunna ge svar på hur den tysta kunskapen stått sig i sammanhanget. Metoden för vår studie är en kvalitativ ansats där vi intervjuat två team som arbetar som baspersonal inom socialpsykiatrin, samt fyra personer i chefsposition. Vi har valt upplägget utifrån en önskan att se huruvida uppfattningen kring tyst kunskap skiljer sig mellan de som dagligen träffar klienterna, och de som har en arbetsledande position i jämförelse med personalen ”på golvet”. Materialet har transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet av vår undersökning visar att den tysta kunskapen är en omedveten erfarenhet inneboende hos individen, och de teorier som beskrivs i arbetet fick stöd i undersökningen då det framhölls att tyst kunskap är en del av en själv.  Den mätbarhetskultur som beskrivits i teorin förefaller inte stämma inom socialpsykiatrin. Här arbetar man här med sig själv som verktyg, något som kräver en ansenlig tyst kunskap, men även en teoretisk grund. Metoderna, i sig generella och objektiva, blir genom praktiken till något eget och unikt i samspel med klienten. Kunskapen är svår att verbalisera men kan synliggöras genom reflektion och samtal med andra medarbetare. Att föra den vidare till nya medarbetare kräver ett lärlingskap som låter den oerfarne ta till sig kunskapen och göra den till ”sin”. Att plagiera någon annans tysta kunskap fungerar inte; den måste göras personlig och på det sättet bli ”äkta”.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)