“Jag är mycket mer än en diagnos” En kvalitativ intervjustudie om elevers tankar om att gå i en särskild undervisningsgrupp

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande; Göteborgs universitet/Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande

Sammanfattning: I denna magisteruppsats har jag valt att beforska hur en placering i en särskild undervisningsgrupp (SUG) påverkar en individ, utifrån ett antal perspektiv. Antalet SUG i Sverige ökar samtidigt som den pågår en debatt om alla elevers lika rätt till en likvärdig undervisning. Visionen om en skola för alla låter påvisa att alla elever ska ges möjlighet att lyckas i sin egna klass samt att det är skolans ansvar att anpassa sin verksamhet efter elevernas förutsättningar och behov. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur elever som går i särskilda undervisningsgrupper beskriver sin skolgång, sitt identitetsskapande och sitt aktörskap. Jag har utgått ifrån tre olika frågeställningar vilka är: Hur beskriver ungdomarna att deras syn på sig själva påverkats av deras skolgång? Hur talar ungdomarna om sina upplevelser av att ha kunnat påverka sin skolgång? Vad tänker ungdomarna om deras placering i en SUG? Mitt fokus har varit på eleven egna narrativ kopplat mot dessa frågor. Jag har utgått från en kvalitativ ansats med enskilda semistrukturerade intervjuer som metod. Empirin har analyserats genom en diskurspsykologisk ansats och resulterat i tre olika teman; ”Problembärare”, ”Placering” och ”Att vara eller att inte vara aktör”. Sammanfattningsvis visar resultat att, de sju personerna som intervjuats, samtliga upplevde sig själva som bärare av de olika problem vilka de upplevde genom skolgång, ansvaret låg på deras axlar. Placeringsdiskursen indikerar en objektifiering av eleverna, inte sällan kopplad mot deras eventuella diagnostiserade funktionsvariation. Resultatet pekar mot att en placering allt som oftast sker utan ett elevens röst blivit hörd i processen. Vidare visar resultatet att en placering kan leda till en ökad upplev känsla av aktörskap och därigenom en ökad framtidstro. För andra har placeringen haft motsatt effekt, en känsla av maktlöshet och objektifieringen, bland annat genom den medicinska diskursen visar sig vara ett tydligt mönster i respondenternas narrativ.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)