Hur uppgifter om våld ska beaktas i mål om vårdnad

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Författare: Alice Wikström; [2021]

Nyckelord: Familjerätt; Vårdnad; Law and Political Science;

Sammanfattning: Barnets bästa ska vara avgörande i alla mål om vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken. Vidare ska vid bedömningen av barnets bästa särskilt avseende fästas vid risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Uppsatsens syfte är att utreda hur uppgifter om våld av den ena föräldern mot den andra föräldern ska beaktas i en tvist om vårdnadsansvar. Med våld avses, i förevarande studie, både fysiskt och psykiskt våld. För att kunna besvara frågan har principen om barnets bästa som förekommer i bland annat 6 kap. 2 a § föräldrabalken och artikel 3 punkt 1 i barnkonventionen, utretts. Vidare har det undersökts hur riskbedömningen ska göras samt hur de två omständigheterna som särskilt ska beaktas förhåller sig till varandra. Vad som ingår i begreppet barnets bästa är inte helt klargjort. Det måste alltid anpassas till det enskilda fallet, således är principen öppen för en flexibel tolkning. Det finns dock presumtioner för vad som ska beaktas i bedömningen av barnets bästa. Hänsyn ska bland annat tas till barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Vidare ger de grundläggande rättigheterna i 6 kap. 1 § föräldrabalken en vägledning i omständigheter som är relevanta i bedömningen. Om det framförs uppgifter om våld i ett vårdnadsmål, ska det alltid beaktas och uträttas en riskbedömning, av domstolen, i syfte att avgöra om barnet kan komma att fara illa. Kommer domstolen fram till att en sådan risk sannolikt finns, ska detta tillmätas stor betydelse i domstolens bedömning av vårdnadsfrågan. Det finns ingen metod för hur bedömningen ska göras men det finns ett antal omständigheter som är av betydelse i bedömningen. Till exempel barnets inställning och om föräldern systematiskt utsatts för övergreppet under en längre tid och den andra föräldern gjort detta på grund av ett behov att utöva makt och kontroll. Det anses bäst för barnets välbefinnande, i de flesta fall, att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna men rätten till båda föräldrarna får aldrig innebära att barnet riskerar fara illa. Om det görs sannolikt att en förälder utövat våld mot den andra föräldern ska den våldsutövande föräldern i princip alltid anses vara en olämplig vårdnadshavare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)