Från h till e Översättning av ordlekar i Enrique Jardiel Poncelas roman Amor se escribe sin hache

Detta är en Master-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket

Sammanfattning: I detta arbete analyseras översättningar av ordlekar i skönlitteratur, och fokus liggerpå Enrique Jardiel Poncelas roman Amor se escribe sin hache, publicerad 1929.Studien är indelad i tre analysdelar, varav den första delen behandlar neologismer,associationer, zeugman och likheter mellan ordklasser, den andra visar tendenser iöversättningar av homonymer, medan den tredje och sista tar upp svårigheten medatt översätta ett kapitel som i sig är en enda lång ordlek och som dessutom är mycketviktigt för bokens slutpoäng. I den sista delen diskuteras även problemet medbokens titel, som även den är en ordlek.Två teorier har applicerats på studien i syfte att se om de på något sätt kan hjälpaöversättare att lösa problemet med översättning av ordlekar. Bistra Alexieva talarom ”domänkrockar” och menar att det är dessa olika krockar som ger upphov till detkomiska, vilket innebär att man som översättare måste ta hänsyn till vilkadomänkrockar som fungerar i målspråket för att lyckas med ordleken. DirkDelabastita sätter istället upp en punktlista som översättaren kan följa. För varjeordlek bör man ta ställning till vilken punkt man vill och kan följa för att i störstamöjliga mån bevara den ursprungliga ordleken.Alexievas teori var till störst hjälp i den första analysdelen och slutsatsen somkunde dras utifrån detta var att denna teori kanske framförallt fungerar som enguidning i de fall där översättaren funderar på om det kan vara så att ordleken intefungerar på målspråket just för att de domäner som används inte är lämpliga.Delabastitas punktuppställning var en stor tillgång då ett försök till generaliseringgjordes vad gäller översättning av homonymer. Av 14 exempel var det i fem fallmöjligt att behålla ordleken och i sex fall kunde delar av innehållet i dem behållasför att skapa nya ordlekar. Detta visade på att just homonymer är lättare attgeneralisera än övriga ordlekar, och mitt råd är man försöker göra dessa två val ochanvända andra tillvägagångssätt endast om dessa inte fungerar.Vad gäller det sista avsnittet utnyttjades ingen av de två teorierna. Det resultatsom framgick av analysen var att om en ordlek ska behållas genom ett helt kapitelbör fokus ligga på en röd tråd. Man bör ställa sig frågorna: Vad har författaren förbudskap? Finns det en viss stil som ska återges? Finns det liknande ord/ordlekar isvenskan som fungerar? I den översättning jag själv gjorde låg fokus på att hitta ordsom i så stor utsträckning som möjligt hade samma innehåll som de i originalet ochdärmed kunde jag i mångt och mycket följa författarens röda tråd i originaltexten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)