Andar, finns dom? : Representationen av övernaturliga fenomen i tv-programmen Det okända och Hemsökta hus

Sammanfattning:

Syftet med denna uppsats är att undersöka på vilket sätt Hemsökta hus och Det okända konstruerar förekomsten av övernaturliga fenomen. Detta genom att påvisa skillnader och likheter mellan två episoder av respektive program. De frågor som ligger till grund för undersökningen är: Vilka skillnader och likheter finns mellan programmens narrativa strukturer? Hur gestaltas de övernaturliga fenomenens relation till medium kontra övriga deltagare i programmen? Hur konstrueras bilden av de övernaturliga fenomenen i respektive program?

För att besvara frågeställningarna och uppfylla studiens syfte har jag gjort en narrativ analys enligt Alexa Robertsons anpassade modell samt semiotisk analys och läran och Televisionens koder med hjälp av Selby och Crowdys bok How to study television samt John Fiskes Television culture. Den teoretiska ramen består av fyra områden: Narratologi, Reality-TV, Autenticitet samt Döden och övernaturliga fenomen i medierna.

Resultatet visar på att även om båda programmen ger anspråk på att övernaturliga fenomen faktiskt existerar så är framställningen av dessa spöken, andar och gastar avsevärt olika i sin konstruktion. Även deras relation till övriga deltagare i programmen skiljer sig åt avsevärt. I Det okända anspelar man mer på den deltagandes känslor och relation till den bortgångna, som ofta visar sig vara någon som stått personen nära och därmed får en personlig anknytning. I Hemsökta hus däremot, framställs de övernaturliga, som något obehagligt och skrämmande och med hjälp av ljud och ljuseffekter ämnar man lämna tittaren uppskrämd.