Melodifestivalen : Tur Eller Ren Skicklighet

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för musikvetenskap

Sammanfattning:

Denna uppsats handlar om relationen mellan startposition och topplaceringar. Syftet handlar om att analysera jurygruppernas poängfördelning, för att se om de har följt ett visst beteendemönster för att bestämma bidragens poäng i Melodifestivalen. Jag använder både kvantitativ studie och musikanalys i detta arbete.

I den kvantitativa studien fokuserar jag främst på tabeller där tävlingarna hade 8, 10 och 12 bidrag i startfältet. Jag har gjort en uppdelning av Melodifestivalen, som består av den ”gamla” och den ”nya” Melodifestivalen. Den här uppdelningen går främst ut på hur röstningen har sett ut under Melodifestivalens alla år. Tävlingarna från 1959 till 1998, med undantag för 1962 och 1993, avgjordes med hjälp av juryrösterna. Och tävlingarna 1999 till idag avgjordes/avgörs med både jury- och telefonröster. Eftersom det är endast juryarbetet som ligger i fokus, exkluderades alla tävlingar som inte valde ut sina vinnare enbart med hjälp utav jurygrupper. Därmed utgår den kvantitativa studien från resultaten hos den ”gamla” Melodifestivalen.

I den musikanalytiska delen av uppsatsen används Björn Skifs ”Det Blir Alltid Värre Framåt Natten”som forskningsobjekt, och sedan jämförs resultatet från analysen med de resterande bidragen i startfältet. Resultatet av denna uppsats visar att det finns bevis för att juryn har följt ett beteendemönster, men den visar också belägg för det motsatta.

Sammanfattningsvis argumenterar jag i uppsatsen att det finns en möjlighet att jurygrupper har följt ett beteendemönster vid deras bedömande av bidrag.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)