När språket stör snarare än stödjer (When language disturbs rather than supports)

Sammanfattning: Sammanfattning/AbstractElever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning.Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. •Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal dyspraxi?•Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer?•Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt?Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Lärandet sker i interaktion med andra människor. Språk och aktivitet är lärandets grund. I ett livsperspektiv har språket och förmågan till kommunikation en djup dimension. Hur man mår, det vill säga känslor och attityder, den egna motivationen och engagemang är enligt eleven viktigt för att lära och utveckla språket. Lärandet i skolan påverkas av den sociala och språkliga miljön. En språkstörning är ett komplicerat samspel mellan individuella svårigheter och de sociala sammanhang som eleven deltar i. Studien är en kvalitativ fallstudie med en hermeneutisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom en metodtriangulering. Trianguleringen innebär sex observationer av olika lektionstillfällen, sex chattsamtal med en högstadieelev med generell språkstörning och verbal dyspraxi samt sex chattsamtal med två av elevens lärare. Vid observationerna användes ett observationsprotokoll och vid chattsamtalen tre inledningsfrågor, som följdes upp av öppna följdfrågor.Kontexten eller omgivningsfaktorerna, det vill säga den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen har en avgörande betydelse för hur elever med språk- och talproblem har förutsättningar för att lyckas. En anpassning till den aktuella situationen måste alltid göras. Som lärare gäller det att finna gynnsamma sätt att förebygga de situationer, som är särskilt belastande för eleven. Den egna motivationen och möjlighet till delaktighet är de starkaste drivkrafterna för språklig utveckling. En språklig sårbarhet innebär ett kontinuerligt behov av stöd för att utveckla sin metakognitiva förmåga. De största hindren för att lyckas är ett svagt arbetsminne och att missförstånd lätt uppstår.Om inte språk och kommunikation fungerar, ställs människan utanför samhällets delaktighet och gemenskap. Lärare måste ha en kunskap och en djup förståelse för vilka konsekvenser en språk- och talstörning får i skolsituationen, för att kunna anpassa undervisningen och motverka risken för utanförskap.I arbetet med språkligt sårbara elever är yrkesrollen och relationsarbetet av stor betydelse. Specialläraren ska vara en länk till övriga lärare och stöd och hjälp vid upprättandet av åtgärder på individ-, grupp- och organisationsnivå. En viktig uppgift är att ge omgivningen förståelse för elevens helhetssituation.