Återväxtinventering med hjälp av drönare jämfört med traditionell inventering

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/School for Forest Management

Sammanfattning: Trakthyggesbruket har under längre tid varit det traditionella skötselsystemet i svenskt skogsbruk, där plantering av barrträdslag är det mest använda återväxtmetoden. Sättet att göra återväxtkontroller på har sett likadant ut i många decennier utan någon större utveckling. Är det möjligt att utföra plantinventeringar med drönare med bibehållen kvalitét? Och i så fall vad blir kvalitén av inventeringarna? Syftet med denna studie är att jämföra synbarhet på planterade plantor och kvalitén mellan de två olika inventeringsmetoderna med drönare och manuell inventering på tre olika vegetationsperioder. På de inventerade återväxtytorna har en till tre vegetationsperioder gått sedan plantering. Resultatet visade att inventering med drönare fungerar bra på planteringar med tre vegetationsperioder. Där syntes alla plantor utan några problem. Även under andra vegetationsperioden gick det att se plantor, men bara på den trakten som var planterad med tall. Detta då det inte fanns någon annan vegetation. Planteringarna med en vegetationsperiod syntes inga plantor för samtliga objekt med drönare. Slutsatsen från denna studie är att inventering med drönare fungerar på planteringar från två till tre vegetationsperioder. Underlaget för denna studie är något tunt och hade därför behövt fler objekt på varje vegetationsperiod för att ge ett säkrare statistiskt resultat.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)