Ungdomsbrottslighetens utveckling i Sverige och England : En komparativ studie

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Kriminologiska institutionen

Sammanfattning:

Syftet med föreliggande studie var att studera ungdomsbrottslighetens utveckling i Sverige och i England1, utifrån den totala registrerade brottsligheten från slutet av 1980-talet fram till år 2010. Dessutom har det även studerats för den registrerade kategoribrottsligheten mellan åren 2002 och 2013.

Vidare har jag även eftersträvat till att föra en diskussion kring hur teorin om rutinaktiviteter kan förklara denna utveckling. Ungdomsbrottsligheten som begrepp har definierats utifrån två ord: dels ungdom och dels brottslighet. I denna studie har åldersintervallet begränsats till 15-20 år. Vidare har definitionen av ett brott utgått från den legalistiska definitionen, där ett brott fastställs som ett brott utifrån de rådande lagarna i respektive land. Tidigare forskning på området har beskrivit ungdomsbrottslighetens utveckling i efterkrigstiden, där den ökade i hela Västeuropa från början på 1950-talet, till att den minskade mot slutet av 1970 och början på 1980-talet. Stöldbrottslighet är den dominerande brottskategorin bland ungdomar, sedan följer våldshandlingar och sist skadegörelsebrott.

Metoden som har använts i denna studie var av komparativ art, där man eftersträvat att jämföra Sverige och England med varandra vad gäller ungdomsbrottslighetens utveckling. Metoden har vidare utgått från den mest olika ansatsen, som förespråkar jämförelser mellan länder som anses vara olika varandra olika vad gäller kultur, struktur och historia. Den mest olika ansatsen innebär vidare att man strävar efter en teoriprövning, dock har det i denna studie förts en diskussion kring rutinaktivitetsteorin för att se hur den kan tänkas förklara ungdomsbrottslighetens utveckling. Rutinaktivitetsteorin består av tre olika komponenter som tillsammans möjliggör att ett brott kan begås, a) motiverad gärningsman, b) lämpligt brottsobjekt/offer och c) avsaknad av kapabla väktare. Denna förklaringsmodell har använts flitigt för att förklara den ständigt ökande stöldbrottsligheten i efterkrigstiden, som sammanföll med ett ökat välstånd i både Sverige och England. Resultatet från denna studie visar att ungdomsbrottslighetens utveckling har minskat från slutet av 1980-talet fram till år 2010 i båda länderna som studerats. Även den kategoribaserade brottsutvecklingen (stöld, våld respektive skadegörelsebrott) har i denna studie visats ha samma minskande tendens. Rutinaktivitetsteorins förklaring av ungdomsbrottslighetens utveckling, har analyserats utifrån de brottspreventiva situationella åtgärder, som har vidtagits och som har haft en direkt påverkan på åtminstone två av komponenterna som teorin grundats på.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)