Positiv särbehandling i svensk rätt - Granskad i ljuset av EU-rätten

Sammanfattning: Ett aktivt jämställdhetsarbete i Sverige är någonting som är ytterst aktuellt i samhället i stort idag, som har varit aktuellt tidigare och som är aktuellt fram till dess att jämställdhet är uppnått. I det samhälleliga jämställdhetsfrämjande arbetet innehar arbetsmarknaden en betydande roll för hur normstrukturen vad gäller exempelvis könsfördelning och därmed även hur maktbalansen könen emellan ser ut. Uppsatsen har utrett begreppet positiv särbehandling i både svensk rätt och inom EU-rätten. Frågeställningarna som uppsatsen behandlar lyder som följer; “Hur ska positiv särbehandling tillämpas enligt den reglering som är gällande i Sverige?” och “Hur förhåller sig svensk rätt till EU-rättslig reglering gällande positiv särbehandling?”. Positiv särbehandling är ett verktyg som är möjligt för arbetsgivare att använda i syfte att uppnå jämställdhet på arbetsplatsen. Förutsättningarna för att detta verktyg får användas är att det finns ett underrepresenterat kön som ska främjas samt att kandidaterna för tjänsten i fråga har lika eller likvärdiga meriter. Kön får således inte vara absolut avgörande. Stödet för användandet av positiv särbehandling i fråga om kön återfinns i såväl svensk lagstiftning som EU-rätt. Genom att bearbeta både gällande rätt och tidigare rätt inom EU och Sverige har det gått att utläsa att Sverige förhåller sig till EU-rätten gällande begreppet positiv särbehandling. Dock tolkar den svenska rätten begreppet inte lika exstensivt som EU-rätten gör och Sverige tillämpar således verktyget med mer försiktighet än EU. Utredningen görs utifrån den rättsdogmatiska metoden med inslag från ett EU-perspektiv eftersom utredningen även behandlar hur unionsrätten tolkats och implementerats på nationsnivå i Sverige.