Economic Land Concessions in Cambodia - At the Expense of Adequate Housing? A Minor Field Study

Sammanfattning: Idén till denna uppsats kommer från det utbredda fenomenet “land grabbing”, vilket bland annat har lett till att ett stort antal människor över hela världen har blivit tvångsförflyttade. Inom det internationella regelverket för mänskliga rättigheter finns det en rättighet till adekvat (lämplig) bostad. Att tvångsförflytta människor anses vara ett direkt åsidosättande av denna rättighet. Uppsatsen består av en fallstudie på rättigheten till adekvat bostad i Kambodja, som är ett av de fattigaste länderna i Asien. Kambodja präglas fortfarande på många sätt av det inbördeskrig som härjade i landet under andra halvan av 1900-talet. Som en strategi för fattigdomsbekämpning började staten vid millennieskiftet att bevilja markkoncessioner för storskaligt jordbruk. Sen detta system togs i bruk har det dock framförts stark oro kring systemets påverkan på åtnjutandet av mänskliga rättigheter, särskilt som många fall av tvångsförflyttningar har rapporterats. Kambodja har ratificerat de mest centrala av de internationella instrumenten om mänskliga rättigheter, och med det som utgångspunkt är syftet med denna uppsats att utreda om Kambodja kan anses fullgöra sina internationella förpliktelser vad gäller rättigheten till adekvat bostad. Syftet är även att bedöma om systemet med markkoncessioner påverkar möjligheten att åtnjuta rättigheten till adekvat bostad. Uppsatsen beskriver rättigheten till adekvat bostad utifrån det internationella regelverket om mänskliga rättigheter, och sen undersöker den hur denna rättighet är skyddad i Kambodja genom lagstiftnings- såväl som politiska åtgärder. Efter det presenteras de relevanta delarna av regleringen av markkoncessioner, och ett antal kontroversiella aspekter rörande bostadssituationen i Kambodja samt systemet av markkoncessioner granskas närmre. Dessa aspekter innefattar marktvister, fenomenet “jordlösa”, tvångsförflyttningar och vidarebosättning, tillgång till en rättvis rättegång, korruption och regeringens bristande transparens. Två slutsatser dras i uppsatsen. Den första slutsatsen är att Kambodja inte kan anses fullgöra sina internationella förpliktelser vad gäller den mänskliga rättigheten till adekvat bostad, huvudsakligen på grund av att besittningsskyddet genomgående är allt för svagt i landet. Den andra slutsatsen är att systemet med markkoncessioner påverkar möjligheten av att åtnjuta rättigheten till adekvat bostad. Till skillnad från det ursprungliga syftet med markkoncessionerna, att bekämpa fattigdomen, så har många av de fattiga i stället blivit ännu fattigare.