Återanvändning av kulturhistoriskt värdefulla industribyggnader

Sammanfattning: Återanvändning av industribyggnader är aktuellt nu och kommer troligtvis att vara aktuellt också i framtiden. Eftersom Sverige, precis som alla andra länder har haft en tid då industrisamhället varit stort, har det byggts ett flertal industribyggnader runt om i landet. Alla har betytt något för stadens och Sveriges utveckling på något sätt, en del mindre och andra mer. Flera av industribyggnaderna där verksamheten har upphört står idag tomma. Flera av dem är även belägna i stadens kanske mest attraktiva delar. Den här studien har fokuserat på byggnader, som har ett kulturhistoriskt värde och som måste bevaras varsamt för att historien inte ska bli glömd.Syftet med arbetet har varit att undersöka vilka utmaningar och svårigheter som finns vid ombyggnad av en äldre industribyggnad med ett kulturhistoriskt värde till en kontorsbyggnad. I studien besvarades frågor som hur ett ombyggnadsprojekt påverkas av byggnadens kulturhistoriska värde, vilka skador behöver åtgärdas för att byggnaden ska kunna återanvändas, hur kan man underlätta för en ytterligare ombyggnad i framtiden och vilka svårigheter och utmaningar kan uppstå för att uppfylla kraven i BBR. Metoden som användes är en kvalitativ forskning som baseras på en litteraturstudie, intervjuer, undersökning av arkivmaterial och ett studiebesök. Kockums Gjuteriet i Malmö, som planeras byggas om till en kontorsbyggnad, användes som fallstudie. Inblandade aktörer har intervjuats för att sammanställa information om undersökningsobjektet.Äldre industribyggnader har under åren drabbats av skador och föroreningar som måste åtgärdas innan ombyggnadsprojekt kan börja. Studien har visat att varje ombyggnadsprojekt är unikt och har unika förutsättningar. Äldre byggnader kan innehålla olika typer föroreningar och skador som har bildats på grund av byggnadens tekniska egenskaper eller tidigare verksamhet. Det har även konstaterats att byggnadens kulturhistoriska värde medför begränsningar, speciellt vid energieffektivisering och åtgärdande av skador. Därför är det svårt att använda standardlösningar. Istället behövs speciella lösningar för respektive objekt. Svårigheter som brukar uppstå i samband med ombyggnad av en kulturhistorisk byggnad handlar ofta om energieffektivisering och tilläggsisolering av ytterväggar. Detta beror på att fasaden har ett kulturhistoriskt värde och kan inte tilläggsisoleras utvändigt, vilket i vissa fall leder till att byggnaden inte klarar dagens krav för energianvändning. Skador och föroreningar på kulturhistoriska värdefulla byggnadsdelar kan åtgärdas på olika sätt. Det varierar beroende på skadans och föroreningens typ och omfattning. Om den kulturhistoriska byggnadsdelen är skadad i så stor utsträckning att det inte går att åtgärda kommer den ersättas med en liknande som är nytillverkad eller från andrahandsmarknad. Blästring och inkapsling är metoder som används för att åtgärda förorenande material. Båda metoderna möjliggör bevarandet av de kulturhistoriska byggnadsdelarna men inkapsling beaktas som mindre hållbar eftersom den hindrar föroreningen från att spridas medan blästring har som syfte att ta bort föroreningen. En del lösningar kan förvanska byggnadens kulturhistoriska värde men anses vara bra ur ett hållbarhetsperspektiv. Användning av demonteringsbara byggnadsdelar och material skapar bättre förutsättningar och möjligheter för återvinning och återanvändning. Genom att utforma en demonterbar byggnad uppnås bättre hållbarhet och flexibilitet.