Ögonsjuksköterskors upplevelser av att använda sin specifika omvårdnadskunskap vid telefonrådgivning

Sammanfattning: Telefonrådgivning är en vanlig vårdform. I en alltmer medicinskt och tekniskt utvecklad ögonsjukvård efterfrågas ögonsjuksköterskornas omvårdnadskompetens av både patienter, anhöriga och kollegor inom andra delar av sjukvården. Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskors upplevelser av att använda sin specifika omvårdnadskunskap vid telefonrådgivning inom ögonsjukvård. Studien genomfördes med en kvalitativ metod och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ögonsjuksköterskorna upplevde arbetet som utvecklande och utmanande. De såg sig själva som en lots i vården med en stor rådgivande funktion relaterat till sin specifika kunskap. De beskrev också en del svårigheter med att triagera via telefon. De önskade bättre bedömningsunderlag men var dock trygga med sina bedömningar och någon rädsla för anmälningar till tillsynsmyndighet framkom inte. De uttryckte även ett behov av utbildning inom samtalsmetodik. Ögonsköterskorna saknade tid för kollegiala reflektioner för att utveckla sin professionella hållning i arbetet med telefonrådgivningen