Orientalism och läromedel? : En kritisk granskning av läromedel i Historieämnet på högstadienivå

Sammanfattning: Med grund i tidigare forskning rörande didaktik och läromedel samt skolans rådande styrdokument har föreliggande arbete med stöd i orientalistisk teori ämnat synliggöra innehållet i läromedel i historia på högstadienivå. Syftet har varit att vid diskursiv dekonstruktion undersöka förekomsten av orientalism i det utvalda källmaterial genom att synliggöra hur stor plats Orienten och orientalen ges samt hur de gestaltas i detta källmaterial. Undersökningen visar att Orienten ges utrymme i avsnitt om Orientens historia men också omnämns i anslutning till annan, europeisk, historieskrivning. Aktörskapet i dessa historieskrivningar tillskrivs dock ofta europeiska aktörer vilket gör att orientalen intar en biroll i historieskrivningen om Orienten. Detta gör att Orienten degraderas till en skådeplats för europeiska aktörer. Allt är dock inte svart och vitt och orientala aktörer förekommer i samtliga källmaterial, undersökningen visar dock att dessa aktörer påfallande ofta anonymiseras samt att historieskrivningen om Orienten innehåller få kvinnliga aktörer. Detta är problematiskt i förhållande till styrdokumentens formuleringar om alla människors lika värde och motverkande av diskriminering och resultatet stärker Lozics resultat om att vissa grupperingar ges större utrymme än andra. Även schablonbilder, exotifiering och stereotypisering av orientalen förekommer i viss mån i det undersökta källmaterialet. Därmed uppfylls föreliggande arbetes syftesformuleringen då undersökningen uppvisar resultat rörande vilket utrymme Orienten ges samt hur Orienten och orientalen gestaltas i källmaterialet. Skillnader iakttas också mellan de olika läromedlen som utgjort undersökningens källmaterial. De tre läromedel som valt ut som källmaterial till denna undersökning blandar och ger och det är inte på sin plats att peka ut något av dem som bättre eller sämre i förhållande till undersökningens fokusområde. Däremot är ett intressant resultat att nyttjandet av illustrationer, det vill säga samtida gestaltningar av historiska skeenden, platser och människor utförda av västerländska illustratörer i nutid har visat sig problematiskt då det bidragit till såväl exotifiering som stereotypisering av Orienten och orientalen via schablonbilder. Detta överensstämmer med den orientalistiska diskursens synsätt att Orienten och orientalen berövas egen agens då tolkningsföreträde tillfaller den västerländske orientalisten, vilket under undersökningens gång har problematiserats mot styrdokumentens formulering att lärande ska utgå från elevernas bakgrund. Undersökningens resultat stärker också forskningslägets iakttagande om läromedels uppdelningar i ett ”vi” och ett ”de/dem” då detta berättargrepp har uppmärksammats i undersökningen av källmaterialet. Dock anses nyttjandet av personliga pronomen i föreliggande undersöknings källmaterial vara av en lindrig karaktär. Detta gör att risken för ”andrefiering” och utestängande av elever som ej definierar sig med historieskrivningens normerande ”vi” utifrån föreliggande källmaterial ej anses hög.