Hästunderstödd terapi ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Hästen har sedan länge använts som terapeutiskt redskap för att förbättra motorik och sociala färdigheter hos individen. Arbetsterapeuten med sitt klientcentrerade arbetssätt och kunskap om samspelet mellan person, aktivitet och miljö skulle kunna vara en tillgång i hästunderstödd terapi för att förbättra individens aktivitetsutförande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur samspelet mellan person, aktivitet och miljö tas i beaktande i hästunderstödd terapi. Metod: Kvalitativ metod i form av semi-strukturerade telefonintervjuer genomfördes med sex respondenter som arbetade med hästunderstödd terapi. De transkriberade intervjuerna analyserades genom kodning, meningskoncentrering och kategorisering av gemensamma områden. Resultat: I resultatet framkom det att respondenterna beaktade samspelet mellan person, aktivitet och miljö genom att det alltid skulle finnas en god relation mellan hästen och deltagaren, att aktiviteter utformades efter individens förutsättningar samt att miljön skulle vara tillgänglig och framkomlig för alla. Det framkom att hästen bidrog till att förbättra deltagarnas fysiska och sociala förmågor. Slutsats: Respondenterna har ett perspektiv med utgångspunkt i PEO-modellen utan att vara arbetsterapeuter. Arbetsterapeuten kan med sin kunskap dock bidra med en djupare analys av individens förmågor i förhållandet till aktivitetens och miljöns krav.