Hur kan en checklista för miljöegenskaper viden fastighetsvärdering utformas?- Med fokus på samhällsfastigheter

Sammanfattning: Fastighetsmarknaden har visat på ett växande behov av ett hjälpmedel för fastighetsvärderare som underlättar implementeringen av byggnaders gröna egenskaper i värderingsprocessen, samt för att investerare ska kunna se specifika gröna egenskapers effekt på fastighetsvärdet. Användningen av ett flertal olika miljöklassningssystem på marknaden skapar svårigheter vid jämförelse. RICS har tagit fram ett utkast på en hållbarhetschecklista för att komplettera värderingsutlåtandet med en utökad beskrivning av fastigheterna med en systematisk redovisning av egenskaper relevanta ur ett hållbarhetsperspektiv. Dess syfte är att tydliggöra skillnader och öka utbudet av tillgänglig transaktionsdata med en påföljande ökad transparens på fastighetsmarknaden. Studien syftar till att undersöka hur en hållbarhetschecklista kan tas fram, se ut och fungera, samt om den kan implementeras i ett projekt för en samhällsfastighet. Genom att använda mig av utkastet från RICS och intervjua aktörer på fastighetsmarknaden har en lista tagits fram som jämförts med miljöklassningssystemen och implementerats på ett specifikt projekt. Utfallet har sedan analyserats och legat till grund för de slutsatser som dragits. Resultatet av studien visar att den lista som utgår från RICS ”Sustainability Checklist” med relevanta hållbarhetsaspekter kan implementeras även på samhällsfastigheter då dessa innehar liknande egenskaper som de kommersiella fastigheterna, med vissa skillnader, som övergripande beror av: budgetrestriktioner, lokala förhållanden samt regleringar från kommunen och övriga parter. Även val av miljöklassningssystem har en viss påverkan på utfallet i fallstudien, då ett nära samband finns mellan parametrarna i hållbarhetschecklistan och miljöcertifieringssystemen, och där de kommersiella fastighetsutvecklarna i högre grad har valt att certifiera sina byggnader med de internationella systemen som är mer komplexa och innehar ett högre antal parametrar. Emellertid bygger en framgångsrik implementering av listan på att värderarens roll ändras till mer informerande, vilket också ställer krav på kunskapsnivå och utbudet av utbildning och vägledning för professionella värderare, en uppgift som ska upptas av professionella värderingsorgan. Slutligen fastställs att listan bör bearbetas ytterligare, med utveckling och förtydligande av vissa aspekter för att underlätta insamling av information samt underlätta för värderare att i praktiken kunna använda den som ett komplement i värderingsarbetet.