Distriktssköterskans upplevelse av läkemedelsdelegering i kommunal hemsjukvård

Sammanfattning: För att möta ett växande vårdbehov har hemsjukvården utvecklats till en alltmer komplex verksamhet. I takt med ett allt bredare sjukdomspanorama i patientens hem ställs högre krav på vårdpersonalen inom hemsjukvården. Distriktssköterskan har ett helhetsansvar i hemsjukvården att leda vården så att den blir god och säker. För att underlätta arbetsbördan kan distriktssköterskan delegera läkemedelshantering till omvårdnadspersonal, vilket är en förutsättning för att vården skall fungera. Syftet med studien är att belysa distriktssköterskans upplevelse av läkemedelsdelegering i kommunal hemsjukvård. Metoden är kvalitativ, med en kvalitativ innehållsanalys där sju distriktssköterskor i hemsjukvården intervjuats. I studiens resultat framträdde två kategorier som speglade varandras motsatser. Distriktssköterskorna upplevde ett tudelat helhetsansvar vid läkemedelsdelegering. Ett som dominerades av trygghet där omvårdnadspersonalen hade goda kunskaper och samarbetet fungerade bra. Tid och utrymme för ansvarsrollen möjliggjordes och rätten att avböja en delegering fanns när den inte var förenlig med god vård. Den andra delen av helhetsansvaret upplevdes som otrygg med bristande kunskap hos omvårdnadspersonalen och bristfälligt samarbete mellan professionerna. Då fanns en känsla av oro för misstag och upplevelsen av att delegering av läkemedel numera var en förutsättning för att kommunal hemsjukvård skulle fungera. I diskussionen lyfts distriktssköterskans upplevelse av det helhetsansvar hon har för att bedriva en god och säker vård vid läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal. Likaså hur vården påverkas när distriktssköterskan tvingas delegera läkemedel i en allt högre utsträckning. Läkemedelsdelegering har gått från att vara en möjlighet för patienten att träffa färre vårdare till det vanligaste arbetssättet i kommunal hemsjukvård.