Varumärkesanvändning - En undersökning av begreppets innebörd och inverkan på ensamrättens omfattning

Sammanfattning: En varumärkesinnehavares ensamrätt medför en rätt att hindra andra från att använda det skyddade varumärket. Ensamrätten omfattar dock endast användning som sker för varor eller tjänster i näringsverksamhet. Varumärkesrätten innehåller endast exempel på vilka handlingar som en varumärkesinnehavare kan motsätta sig. Domstolarnas tillämpning av rekvisiten ”användning”, ”för varor eller tjänster” och ”i näringsverksamhet” är därför av stor betydelse för ensamrättens omfattning. Ett varumärke kan användas på många sätt och det är omöjligt för domstolarna att ge ensamrätten någon exakt innebörd. I praxis har EU-domstolen dessutom lagt vikt vid varumärkets funktioner vid bedömningen av tillåtligheten av tredje mans handling. För att varumärkesinnehavare och tredje män ska kunna följa varumärkesrätten är det dock viktigt att ensamrättens innebörd framgår så konsekvent och förutsebart som möjligt. Syftet med uppsatsen är att undersöka innebörden av rekvisiten ”användning”, ”för varor eller tjänster” och ”i näringsverksamhet” som inbegrips i begreppet varumärkesanvändning. Diskussionerna om hur långt ensamrätten egentligen sträcker sig har blivit allt fler sedan Mitsubishi-avgörandet år 2018. Avgörandet innebär att ett avlägsnande av ett varumärke, debranding, kombinerat med ett anbringande av tredje mans egna varumärke, rebranding, omfattas av varumärkesinnehavares ensamrätt. EU-domstolens avgörande i Mitsubishi-målet ger anledning att undersöka hur avgörandet förhåller sig till tidigare praxis och vilken inverkan avgörandet kan ha på ensamrätten. I uppsatsen konstateras att rekvisiten ”användning”, ”för varor eller tjänster” och ”i näringsverksamhet” har en vidsträckt innebörd. Ofta konstaterar dock domstolen, utan närmre analys, att ett eller flera av rekvisiten är uppfyllda. Det gäller särskilt rekvisitet ”användning”. Praxis kring rekvisitet är nästintill obefintlig. Mitsubishi-avgörandet är dock banbrytande avseende varumärkesanvändning. Även om det kan diskuteras huruvida debranding och rebranding uppfyller övriga rekvisit är det framförallt tolkningen av rekvisitet ”användning” som framstår som tvivelaktig. I avgörandet gav EU-domstolen ensamrätten en innebörd och omfattning som kan bli svår att förutse och förhålla sig till för såväl varumärkesinnehavare som tredje män.