Framtidsfullmakter - En jämförande utredning mot godmanskap och rättssäkerheten ur fullmaktsgivarens perspektiv

Sammanfattning: Den svenska förmyndarskapsrätten står inför en stor utmaning de närmast kommande åren. Den svenska demografiska utvecklingen innebär en ökad grupp äldre, vilket medför ett ökat behov av ställföreträdarskap. Härav har regeringen anfört att det behövs ett nytt, kompletterande alternativ för ställföreträdare vilket har instiftats genom lag av framtidsfullmakter. Framtidsfullmakter är ett institut som återfinns i flertalet länder, men för Sverige trädde lagen i kraft först 1 juli 2017. Denna uppsatts syftar att genomföra en jämförande utredning avseende framtidsfullmakter och godmanskap, för att utröna skillnader och likheter mellan instituten. Den syftar även att utreda ifall rättssäkerheten uppfylls utifrån fullmaktsgivarens perspektiv för ett par specifika situationer. Uppsatsens genomförs i enighet med rättsdogmatiskt metod. Framtidsfullmakter är en form av fullmakt där fullmaktsgivaren lämnas möjlighet att ställa ut en fullmakt som träder i kraft för en framtida tidpunkt. En framtidsfullmakt kan reglera både privata och ekonomiska frågor. Fullmakten börjar verka då fullmaktsgivaren inte längre har en förmåga att ta hand om sina angelägenheter, när denne blir beslutsoförmögen. Lagen har en privaträttslig inriktning, den har skapats med en bakgrundstanke att minska den allmänna inbladningen i syfta att stärka de enskildas självbestämmanderätt. Härigenom kan det dock uppstå problematik. Detta eftersom fullmaktsgivaren sätts i en utsatt position, hälsotillståndet som föranleder fullmaktens ikraftträdande innebär även en minskad möjlighet att påtala missförhållanden inom fullmakten. Detta sammantaget med att framtidsfullmakter har ett litet mått av allmän kontroll kan medföra att framtidsfullmaktsgivaren kvarstår i ett missgynnande fullmaktsförhållande. Såldes är det eftersträvansvärt att undersöka rättssäkerheten ur fullmaktsgivarens perspektiv. Den nu ikraftträdda lagen har viss problematik avseende fullmaktsgivarens rättssäkerhet. Detta tar sin form först och främst genom fullmaktsgivarens möjlighet att återkalla fullmakten. Då fullmakten ska träda i kraft när den hjälpbehövande är beslutsoförmögen, kan det uppstå situationer där fullmaktshavaren inte godtar återkallelsen. Denna situation är tänkt att lösas genom möjligheten att utse granskare och genom överförmyndarens agerande. Men granskningsfunktionen är även befäst med problematik, då möjligheter för granskares och överförmyndarens insyn är begränsade. I praktiken kommer denna kontrollmekanism vara beroende på av en extern part som påtalar missförhållanden. Slutligen finns det problematik avseende ikraftträdandet av fullmakten och upprättandet, för de fall dessa sker i nära tidsanslutning. Härigenom ska fullmaktshavaren både besluta om fullmaktsgivarens rättshandlingsförmåga att upprätta en fullmakt, men även beslutsoförmågan vilket förutsätter ikraftträdandet. Följaktligen kommer detta medföra ett svårbedömt beslut, vilket kan tänkas påverka förutsägbarheten och därmed rättssäkerheten.