Att frias och fällas för samma gärning - Om den straffrättsliga och arbetsrättsliga processen då poliser begår våldsbrott i tjänst

Sammanfattning: Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka den processuella gången som följer då poliser begår våldsbrott i tjänst. Förfarandet innebär processer i flera instanser vilket leder till en rad problem, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Målet har varit att undersöka förfarandet så som det ser ut idag, att identifiera eventuella problem och att söka lösningar på dessa. Polisens arbetsuppdrag är komplext och svårt att definiera. En enskild polis har ett stort ansvar att ingripa för att förhindra brottslighet och för att säkra allmän ordning. För att kunna hantera detta stora ansvar har polisen i vissa fall rätt att använda sig av våld. Gränsen för det tillåtna våldet är inte helt tydlig. Om polisen går över gränsen och använder mer eller annat än det tillåtna våldet så gör denne sig skyldig till våldsbrott. Polisens utsatta och svåra yrkesroll i samband med en förhållandevis oklar våldsbefogenhet gör att det måste ställas höga krav på rättssäkerhet i det efterföljande processystemet. Idag leder polisers brottslighet i tjänst dels till en straffrättslig prövning i allmän domstol, dels till en arbetsrättslig prövning i Arbetsdomstolen. Det är fråga om två skilda förfaranden där två olika frågor prövas, nämligen har handlingen inneburit ett brott och ska handlingen leda till ett avskedande. Systemet med två olika förfaranden leder till en rad olika problem. Det är till exempel tveksamt om systemet är förenligt med EU-rätten och förbudet mot dubbelbestraffning. Vidare kan systemet leda till att polisen får ett lägre straff än andra då hänsyn ska tas till (troliga) arbetsrättsliga konsekvenser vid straffmätningen i allmän domstol. Det är också ett tidskrävande och dyrt system då processerna kan pågå i flera år efter händelsen. Vidare gör både allmän domstol och Arbetsdomstolen straffrättsliga bedömningar av händelsen vilket leder till den märkliga situationen att en polis faktiskt kan frias i en instans och dömas i den andra. Dessutom är Arbetsdomstolen en tvistemålsdomstol som inte är bunden av samma rättssäkerhetskrav som allmän domstol och det kan ifrågasättas om Arbetsdomstolen är lämplig att avgöra straffrättsliga frågor. Det finns olika alternativa lösningar till dagens system. De mest relevanta lösningarna skulle vara att antingen återinföra de tidigare straffpåföljderna suspension och avsättning tillsammans med den nya påföljden omplacering, eller att göra den straffrättsliga bedömningen i allmän domstol bindande vid en senare prövning i Arbetsdomstolen. Regleringen som den ser ut idag innebär att samhället inte lever upp till de rättssäkerhetskrav som kan ställas på samhället då poliser begår brott i tjänst. Problematiken är utsträckt och jag anser därför att det är nödvändigt att reformera systemet så att processen blir rättssäker.