Evidenbaserad praktik - här för att stanna? : En studie om svenska socialsekreterares inställning till evidensbaserad praktik inom socialtjänsten.

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier; Linköpings universitet/Filosofiska fakulteten

Sammanfattning: Sedan tidigt 90-tal har det pågått en diskussion om den evidensbaserade praktikens vara eller inte vara inom socialtjänsten. Evidensbaserad praktik är en metod där den bästa tillgängliga evidensen, den egna erfarenheten samt klientens preferenser utgör grunden för professionella beslut. För att möjliggöra en sådan praktik måste bedömningar och dokumentation inom socialtjänsten utföras mer standardiserat. Förespråkarna, däribland Socialstyrelsen, menar att arbetets och insatsers effekt måste kunna mätas för att förbättras. Importen av evidensbaserad praktik i socialtjänst är dock förknippat med en rad svårigheter och vissa menar att det är ett hot mot de professioner som finns inom det sociala arbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning yrkesverksamma socialsekreterare har till evidensbaserad praktik. I det här arbetet utgår vi ifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati för att undersöka socialsekreterarnas inställning. Teorin ger möjlighet att förklara organisationers beteende utifrån enskilda socialsekreterares yrkesutövning och inställningar. Studien är kvantitativ och data har samlats in via en enkät. Fyra socialkontor deltog i studien, tre från Stockholm och ett från Katrineholm. Totalt besvarade 67 socialsekreterare enkäten och resultaten från undersökningen är ganska lika resultat från tidigare forskning. Resultatet blev en ganska tydlig positiv inställning till evidensbaserad praktik, eller åtminstone till delar av evidensbaserad praktik. En möjlig förklaring till detta är socialsekreterarnas upplevda arbetsbelastning, där hög arbetsbelastning ger en mer positiv inställning till evidensbaserad praktik.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)