Att möta elever med språkstörning : - ett förebyggande och hälsofrämjande arbete

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Malmö universitet/Malmö högskola/Fakulteten för lärande och samhälle (LS)

Sammanfattning: Rönnerberg, Josefin (2020). Att möta elever med språkstörning - ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Studien förväntas bidra med att urskilja mönster i informanternas upplevelser med att möta elever med språkstörning. Förväntat kunskapsbidrag är att fånga informanternas upplevelser kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete möjliggör för eleverna att genom kommunikation utveckla sitt lärande och få en tilltro till sin språkliga förmåga. Enligt läroplanen (LGR 11) ska undervisningen anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar och behov. Man ska utgå från elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper för att främja hälsa och lärande. Skollagen (2010:800) poängterar att en likvärdig utbildning innebär ett fokus på varje elevs individuella behov och att man utgår från varje elevs olika förutsättningar. Vilka utmaningar upplever informanterna i arbetet med att möta elever med språkstörning och hur betydelsefull är samverkan inom organisationen för elevens kommunikation, lärande och sociala samspel? Syftet med detta arbete är att fånga pedagogers upplevelser kring hur samverkan inom organisationen och ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan utveckla möjligheter till lärande hos elever med språkstörning.  Vilka utmaningar upplever pedagogerna att det finns i mötet med elever med språkstörning gällande kommunikation, lärande och sociala samspel? Hur upplever pedagogerna att man genom olika professioner samverkar för att ge elever med språkstörning förutsättningar som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till lärande?Hur upplever pedagogerna att deras arbete skapar förutsättningar för elevernas lärande? Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då den utgår från att elever lär i samspel med sin omgivning. Vidare ser man på vilka möjligheter en elev har vid rätt stöd i den proximala utvecklingszonen. De kommunikativa processerna ses som centrala i ett sociokulturellt perspektiv och genom kommunikation utvecklar elever möjligheter till lärande och delaktighet. Vidare är det mänskliga språket ett viktigt redskap för att kommunicera och skapa kunskap (Säljö, 2014). Studien utgår även från KASAM - känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet där man utgår från det salutogena perspektivet och ser till elevens friskfaktorer för att stärka deras hälsa och främja lärande (Antonovsky, 2005). För att säkerställa tillförlitligheten gjordes en pilotstudie med en lärare verksam i en annan verksamhet. Insamlandet av det empiriska materialet skedde fysiskt på plats via semistrukturerade intervjuer. De intervjuade mötte alla i sitt arbete elever med språkstörning vilket var en förutsättning för mitt val av informanter. Studien utfördes i en verksamhet där en specialpedagog, en lärare i klass f-1, en lärare i klass 2-3, en resurspedagog i klass 2-3 samt två elevassistenter i klass 4-5 intervjuades. Som dokumentation vid intervjutillfällena användes ljudinspelning via Zoom.  Det som genomsyrat informanternas upplevelser i att möta elever med språkstörning är deras betydande arbete i att skapa goda förutsättningar för elevernas lärandeutveckling. Att i samverkan kunna stötta eleverna i kommunikativa sammanhang och ge dem kommunikativa redskap, då behöver deras språkstörning inte leda till ett misslyckande. Ett arbete som är betydelsefullt för dem och som främjar elevens hälsa och möjlighet till både kunskapsmässig och social utveckling. Resultatet visar att utmaningarna upplevs ligga i att stötta eleverna i kommunikationen som visar sig extra sårbar i interaktionen med kamraterna.  Det gäller att det finns tid och utrymme för specialpedagogen att bygga broar i verksamheten. Att skapa samsyn, goda relationer, samtala, observera och handleda lärare och elever är ett viktigt uppdrag för specialpedagogen. Det upplevs som att det behövs mer tid för samverkan  mellan elevhälsa och pedagoger för att tillsammans kunna skapa långsiktiga mål i ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Hur kan man genom samverkan bidra till ett arbete där åtgärdande insatser istället blir mer förebyggande och hälsofrämjande?

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)