Barnets rätt i asylprocessen - En analys av tillämpningen av barnets bästa inom 5 kap. 6 § UtlL efter barnkonventionens implementering

Sammanfattning: Barnets bästa i 1 kap. 10 § utlL innebär att barnets bästa ska sättas i främsta rummet. Principen har sin utgångspunkt från FN:s barnkonvention som sedan 2020 också inkorporerad i svensk lag. Sverige har återkommande fått kritik gällande tillämpningen och uppfyllandet av barns rättigheter. Uppsatsen syftar till att beskriva hur principen om barnets bästa ska förstås i gällande rätt, med ett fokus på hur principen tillämpas i bedömningar inom ramen för bestämmelsen om uppehållstillstånd på grunden synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § UtlL. Dessutom syftar uppsatsen till att genom en empirisk undersökning av rättsfall från Migrationsdomstolen undersöka hur principen tillämpas i bedömningar inom 5 kap. 6 § UtlL i praktiska fall. Genom att jämföra rättsfall från 2011 samt från efter 2020 syftar uppsatsen också på att försöka utreda om det har skett någon förändring i aspekten av hur barnets bästa tillämpas och tillgodoses. År 2020 kom det prejudicerande rättsfallet MIG 2020:24 som var ett välkommet förtydligande av barnets bästa. Uppsatsen är således begränsad till att fokusera på barnets bästa inom bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, även om principen också är högst relevant även inom andra bestämmelser gällande uppehållstillstånd samt inom andra rättsområden. Principen om barnets bästa är väldigt tydligt utpekad som en viktig princip och som ska ges företräde vid bedömningar gällande barn. Svårigheter framkommer i att barnets bästa kan aldrig vara en situation utan det måste alltid göras en individuell bedömning av den enskildas omständigheter. Den öppna bedömningen har menats leder till godtycklighet i bedömningarna och brister i den praktiska tillämpningen. Resultaten från den empiriska undersökningen påvisar också dessa svårigheter och bristfälliga bedömningar av barnets bästa. Men det syns tendenser i de nya avgörandena till ett större fokus och barnrättsperspektiv i bedömningarna. Om detta innebär att inkorporeringen och MIG 2020:24 har haft en betydande effekt på tillämpningen av barnets bästa är dock fortfarande osäkert att säga med hänsyn till att det fortfarande är ganska nyligen. Det får hellre rättsutvecklingen utvisa.