Kränkande fotografering : Ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten?

Sammanfattning: I den här uppsatsen undersöks hur det svenska skyddet mot integritetskränkande bildupptagning ser ut efter införandet av brottet kränkande fotografering i 4 kap. 6 a § BrB. Undersökningen omfattar brotten kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a § BrB, ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB och sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § BrB. Den personliga integriteten kan kategoriseras som en kravrättighet. Den enskilde individen bär med sig denna rättighet var han eller hon än befinner sig, och därför är den personliga integriteten alltid skyddsvärd. Däremot kan det under olika omständigheter dyka upp andra rättigheter och berättigade intressen som kräver att skyddet för den personliga integriteten får ge vika. Europadomstolen har gett uttryck för ett liknande synsätt beträffande skyddet för den personliga integriteten i artikel 8 EKMR. Europadomstolen kräver att konventionsstaterna tillhandahåller en adekvat lagstiftning till skydd för den personliga integriteten mot kränkningar genom bildupptagning. En sådan adekvat lagstiftning måste dock inte innebära ett absolut skydd mot alla former av bildupptagning, utan lagstiftningen ska istället möjliggöra en intresseavvägning mellan den personliga integriteten och konkurrerande intressen. Europadomstolen kräver inte att skyddet tillhandahålls de enskilda genom att bildupptagningar generellt kriminaliseras. En sådan intresseavvägning som nyss beskrivits kräver flexibla normer. Trots detta utgörs det svenska skyddet för den personliga integriteten mot olovlig bildupptagning främst av strafflagstiftning. Detta skydd har, även efter införandet av kränkande fotografering i 4 kap. 6 a § BrB, vissa allvarliga brister. Brotten kränkande fotografering, ofredande och sexuellt ofredande täcker långt ifrån alla skyddsvärda situationer. Den mest påfallande bristen i det svenska skyddet är att "upptäcktsfallen", när den fotograferade upptäcker bildupptagningen, inte är straffbara i praktiken. Detta är en följd av "hemlighetsrekvisitet" i kränkande fotografering 4 kap. 6 a § BrB och de subjektiva krav som gäller för ofredande 4 kap. 7 § BrB och sexuellt ofredande 6 kap. 10 § BrB. Det kan konstateras att kriminaliseringen av kränkande fotografering i 4 kap. 6 a § BrB inte förbjuder samtliga av de allvarligaste fallen av olovlig bildupptagning, trots att detta var kriminaliseringens syfte.