Effekter av samverkan mellan kommun och byggherre i detaljplaneprocessen

Sammanfattning: I Sverige har kommuner planmonopol, vilket innebär att de har ett huvudansvar för att planläggning sker enligt plan- och bygglagen. Syftet med detaljplanen är att reglera om förändringar i markanvändning och bebyggelse. Detta innebär att om en byggherre vill utveckla en fastighet behöver de samverka med kommunen för att ta fram en detaljplan. I denna samverkan ska parterna uppnå ett gemensamt mål. Detaljplaneprocessen har genom åren fått kritik för att vara bland annat byråkratisk och komplex, den har även omarbetats flertalet gånger. Idag tas allt fler detaljplaner fram i samverkan mellan kommun och byggherre. Problematiken ligger här i att kommunen även har som roll att se till allmänna intressen, medan byggherren har ett mer marknadsekonomiskt synsätt.Syftet med denna studie är att försöka identifiera de effekter som sker i samverkan mellan kommun och byggherre, dels processrelaterade effekter samt detaljplanemässiga effekter som kan uppstå. Detta görs genom en kvalitativ studie där vi intervjuat flera kommuner samt byggherrar för att få deras syn och upplevelser om samverkan och vad detta kan leda till.Resultatet av studien visar på flertalet effekter som kan uppstå vid samverkan, både positiva och negativa. Det visar sig att olika typer av samverkan och ytterligheter påverkar hur detaljplanen utformas. Det kan bero på vem som är initiativtagare till detaljplanen eller hur relationen mellan kommun och byggherre är sedan tidigare. Beroende på vem som är initiativtagare kan även balansen mellan allmänna och enskilda intressen flyttas. Ytterligare en effekt av samverkan är att kunskap förmedlas mellan parterna, där de lär sig av varandra. Beroende på hur många som samverkar ökar eller minskar transaktionskostnaderna som uppstår i en process.