"Eleverna ska förstås få läsa för lusten och glädjen" : En komparativ analys av synen på skönlitteratur i grundskolans svenskämne

Sammanfattning: Under de senaste decennierna verkar det ha skett en förskjutning mot mer mätbara aspekter i skolans styrdokument. Detta är något som har väckt tankar kring vad det får för konsekvenser för litteraturundervisningen, då skönlitteraturen och de tolkningar och reflektioner som hör till läsningen är svåra att mäta och bedöma. I dagsläget inväntas en ny revidering av läroplanen, och därför är det av didaktisk relevans att belysa vilka förändringar som skett gällande litteraturens ställning i kursplanen för svenska. Syftet med denna studie är att belysa om några förändringar har skett i synen på skönlitteratur i svenskämnets kursplan med tillhörande kommentarmaterial från Lgr11 till Lgr22. De forskningsfrågor som studien ämnar ge svar på är: Hur legitimeras skönlitteratur i kursplanerna och kommentarmaterialen? Vilka likheter och skillnader går att utläsa gällande hur skönlitteratur legitimeras? Vilka sätt att läsa framträder genom legitimeringarna i dokumentens formuleringar?   Studien har en kvalitativ metodansats i form av komparativ textanalys för att kunna belysa innehållsliga likheter och skillnader i materialet. Analysen utgår från ett litteraturdidaktiskt, transaktionsteoretiskt perspektiv där de centrala begreppen efferent läsning och estetisk läsning aktiverats som analysverktyg. Efferent läsning karakteriseras av att uppmärksamheten fästs vid vad läsaren kan föra med sig från läsningen vad gäller fakta och information. Vid estetisk läsning fokuseras i stället läsupplevelsen, den personliga tolkningen och meningsskapande. Dessa begrepp används för att synliggöra vilka förutsättningar som ges i kursplanerna och kommentarmaterialen till olika sätt att läsa. Resultaten visar att litteraturen legitimeras på mycket liknande sätt i de två kursplanerna med tillhörande kommentarmaterial, trots den starka kritik som förts fram mot hur skönlitteraturens roll i svenskämnet förminskades och instrumentaliserades i Lgr11. Sex olika legitimeringar gör sig gällande i de analyserade dokumenten, i vilka det framgår att litteraturen läses för att den kan bidra till: språkutveckling, identitetsutveckling, förståelse för omvärlden, kunskap om litteratur, läsupplevelser och att väcka läslust. Några skillnader i hur litteraturen legitimeras i skolan framträder således inte mellan dokumenten, men det finns skillnader legitimeringarna emellan och i vilken omfattning de ges stöd i dokumenten. Utifrån analysen tolkas det att formuleringarna skapar förutsättningar för både efferent och estetisk läsning, men i större mån för efferent läsning där praktiska göromål i läsningen fokuseras. Resultaten från denna studie bekräftar till stor del de resultat som tidigare forskning redogör för.