Kulturarvsmiljöer under åverkan : om kulturarvsmiljöer som förstörts och betydelsen av restaureringsinsatser

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Miljöer är unika och formas av en sammansättning av objekt, omgivning och sammanhang. Det är människor som ger kulturarv innehåll och mening. Genom tillgången till kulturarv får människor en länk till historia som ökar förståelsen för både historien, samtiden och framtiden. Kulturarv är en gemensam tillgång och angelägenhet för människor. Det ger möjlighet att delta och påverka arbetet med kulturarvsfrågor vilket är en grundläggande demokratisk rättighet. Kulturarv har förstörts i alla tider men det har under senare tid skett en markant ökning och förstörelse av kulturarv har blivit en strategi vid väpnade konflikter. Arbete med kulturarvsfrågor kan motverka framtida konflikter samt generera ett flertal andra värden. Målet med arbetet är att göra en sammanställning om kulturarvsmiljöers betydelse och de värden som kan uppnås av restaureringsinsatser för kulturarvsmiljöer som förstörts av mänsklig åverkan. Syftet är att arbetet ska sammanfatta olika aspekter som är viktiga att känna till vid arbete med ovan nämnda miljöer. Arbetet har gjorts med landskapskonventionens helhetssyn på omgivningen som ingångsperspektiv. Genom litteraturstudier har det varit möjligt att ta del av teori kring ämnesområdet och få en bred uppfattning om hur synen på kulturarv utvecklats. Intervjuer med representanter för organisationer, stiftelse samt den myndighet som i Sverige är aktiva inom kulturarvsfrågor respektive spridningen av landskapskonventionen, har bidragit med en fördjupad insikt om de mekanismer som styr förhållningssättet till och arbetet med kulturarv. Det genererade också en ökad förståelse på ett personligt plan för synen på landskap.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)