Jämförande livscykelanalys av motsvarande tegel- och träkonstruktioner

Sammanfattning: Sedan 1900-talets mitt har användandet av tegelkonstruktioner i bostadsbyggandet minskat kraftigt; materialet har under modernismen upplevts otidsenligt och byggnadssättet har ansetts ineffektivt. Trots att kanalmurstekniken, som är en byggteknik med bärande tegelkonstruktion och högt isoleringsvärde, togs fram på 1930-talet för att följa hårdare energihushållningskrav, har ändå lätta träregelkonstruktioner dominerat det svenska småhusbyggandet. Kraven på energihushållning har under åren ökat successivt och livscykelanalysen (LCA) har utvecklats. LCA är en metodik som analyserar produkters eller tjänsters klimatbelastning ur livscykelperspektiv. Svårigheter har dock funnits i att omsätta metodiken på större komponenter än enskilda material. Därför har europastandarder tagits fram som enkom tjänar till att systematisera livscykelanalyser av hela byggnader och de kommer att följas i denna studie. Syftet med examensarbetet är att jämföra hur ett typhus med tegel som stommaterial belastar miljön under produktion och drift i en livscykel satt till 100 år, jämfört med ett motsvarande trätyphus. Till tegelhusets nackdel talar den höga energiåtgången vid materialframställningen. Trä å sin sida löper stor risk för förkortad livscykel i och med riskerna för fuktskador. För att undersöka skillnaderna i trä- och tegelkonstruktioner har en typhusritning i kanalmurskonstruktion analyserats mot en motsvarande träkonstruktion, där byggnadstyperna har samma boarea och väggkonstruktionerna samma värmemotstånd. För att få fram husens skillnad energiåtgång under driftskedet har energibehovsberäkningar utförts för byggnaderna. Livscykelanalysen har utförts i programvaran Anavitor utifrån 3D-modeller med byggnadsinformation som matchas mot en materialdatabas med livscykeldata. Ur jämförelsen har resultat kunnat hämtas på vilken av konstruktionerna som belastar miljön minst över livscykeln, med avseende på klimatbelastning räknat i koldioxidekvivalenter. Resultat visar att ett tegelhus belastar miljön dubbelt så mycket som ett trähus i produktionsfasen medan tegelhuset är miljövänligare avseende underhåll och drift. Efter 100 år är skillnaden 7,3 ton koldioxidekvivalenter, till trähusets fördel. Enligt livscykelanalysen har byggnaderna, enligt de antaganden som gjorts, belastat miljön lika efter 168 år. Till tegelhusets fördel talar dess säkerhet gällande livslängd, beständighet, fuktsäkerhet och goda möjlighet till återbruk av stommaterialet.