Arbetet med hemmasittande ungdomar — ett professionsperspektiv

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur olika aktörer inom det människobehandlande området arbetar med hemmasittande ungdomar. Studiens teoretiska utgångspunkter är KASAM, systemteori och nyinstitutionell organisationsteori. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa, strukturerade intervjuer med sex olika aktörer inom det människobehandlande området. Resultatet av denna studie visar att det är skolan som uppmärksammar problemet och att det inom vissa områden arbetas i större utsträckning med målgruppen än på andra, men att det inte finns något generellt övergripande arbetssätt med hemmasittande ungdomar i de aktuella kommunerna. Det framkommer även att samverkansformen SIP – samordnad individuell plan – används framgångsrikt i samtliga kommuner. Att genomföra samverkan beskrivs av de flesta aktörer fungera bra, men att önskat resultat av samverkan inte alltid uppnås. En bra relation mellan elev och lärare samt ett gott samarbete mellan hemmet och skolan är de mest främjande faktorerna för att få en elev tillbaka till skolan.