Sjuksköterskans hantering av perifera venkatetrar

Detta är en Kandidat-uppsats från Mittuniversitetet/Avdelningen för omvårdnad

Sammanfattning: INTRODUKTION: Inom sjukvården är perifera venkatetrar (PVK) vanliga och ett av sjuksköterskans ansvarsområde. Den förs in i en ven med hjälp av en kanyl, för att kunna ge patienter läkemedel, blod, samt upprätta eller korrigera vätske-, elektrolyt- och näringsbalansen. SYFTE: Att beskriva sjuksköterskans kunskap vid hanteringen av perifera venkatetrar. METOD: En litteraturöversikt som innehåller 14 vetenskapliga artiklar, som har granskats och analyserats. RESULTAT: Resultatet presenterades i kategorierna: aseptik, val av insticksplats, val av storlek, dokumentation, regelbundna byten, förebyggande av tromboflebit och hantering av svårstuckna patienter. Sjuksköterskan ska använda en god aseptik och handskar vid hantering av PVK. Ofta valdes en mindre storlek på PVK som placerades i armvecket, underarmen eller på handryggen. Trots att sjuksköterskor hade vetskap om att dokumentation av PVK ska ske på förbandet och patientjournaler, så var den bristfällig. För att minska risken för tromboflebit bör en PVK avlägsnas inom tre dygn. DISKUSSION: God aseptik kan ha avgörande betydelse för god hantering av PVK. Storleken och valet av placeringen av PVK har betydelse för om komplikationer uppstår. Vana, rutin och erfarenhet kan ha en viss inverkan vid sjuksköterskans val av storlek. Dokumentation och regelbundna byten är viktigt för en god vård, dock kan tidsbrist leda till att sjuksköterskor prioriterar andra omvårdnadsåtgärder. SLUTSATS: Det behövs mer forskning för att tydliggöra sjuksköterskans hantering av PVK.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)