Förekomst av blodgrupp B hos huskatter i Sverige

Sammanfattning: Katternas AB-blodgruppssystem består av blodgrupperna A, B och AB. Blodgrupperna nedärvs dominant och A-allelen är helt dominant över B-allelen. AB är troligen en tredje allel som är dominant över B och recessiv till A. Blodgrupp A definieras av att N-glykolylneuraminsyra uttrycks på erytrocyterna och blodgrupp B av att N-acetylneuraminsyra uttrycks. Blodgrupp AB definieras av att båda neuraminsyrorna uttrycks tillsammans på erytrocyterna. Katter med blodgrupp B har höga titrar naturligt förekommande alloantikroppar mot A-antigenet och katter med blodgrupp A har låga titrar alloantikroppar mot B-antigenet. Katter med blodgrupp AB har inga alloantikroppar. Alloantikropparna hos katter med blodgrupp B kan ge upphov till allvarliga reaktioner vid blodtransfusion med A-blod. För att undvika transfusionsreaktioner och få god erytrocytöverlevnad ska både blodgivare och mottagare blodtypas innan transfusion så att endast kompatibelt blod används. Korstest bör också utföras innan transfusion, helst både ”major” och ”minor” då ett nytt blodgruppsantigen (Mik) har upptäckts och det kan finnas ytterligare antigen som inte är kända ännu. Alloantikropparna kan även ge upphov till neonatal isoerytrolys (NI) hos kattungar med blodgrupp A eller AB som diar en mamma med blodgrupp B. Anti-A-alloantikroppar kan överföras från mamman via råmjölken i upp till 16 timmar efter födseln och ge hemolys hos kattungarna. Kattungarna kan dö plötsligt utan föregående symtom eller utveckla symtom som letargi, ikterus, hemoglobinuri, dyspné och dålig sugreflex. Även om kattungarna tas från mamman vid det första tecknet på NI och ges understödjande behandling kan mortaliteten vara hög. Blodgrupp A är den allra vanligaste blodgruppen och blodgrupp AB är ovanlig. Frekvensen av blodgrupp B varierar mellan olika kattraser och mellan huskatter i olika länder. I Danmark och Finland är frekvensen blodgrupp B hos huskatter 1,9 respektive 0 % (och frekvensen blodgrupp AB 0 %) men i Sverige är den inte känd. Syftet med denna studie var därför att få en uppfattning om förekomsten av blodgrupp B hos huskatter i Sverige och därmed ta reda på om det finns en risk för neonatal isoerytrolys och transfusionsreaktioner hos dessa. 54 huskatter provtogs och av dessa hade 53 katter blodgrupp A och 1 katt blodgrupp AB. Därmed bedöms risken för neonatal isoerytrolys och transfusionsreaktioner hos svenska huskatter vara låg. Att de flesta katterna hade blodgrupp A var väntat med tanke på hur det ser ut i grannländerna och att en katt hade blodgrupp AB är troligen en slump. Antalet katter är för litet för att resultatet ska kunna anses representativt för hela kattpopulationen men resultatet innebär troligen att även blodgrupp B förekommer hos svenska huskatter. Utöver blodgruppsstudien undersöktes omfattningen av blodtransfusioner till katt på djursjukhus i Sverige. Av 25 djursjukhus som tillfrågades erhölls svar från 15. Tre av dessa uppgav att de utförde blodtransfusioner till katt men inte i någon stor utsträckning. Blodtransfusion till katt är alltså än så länge ovanligt i Sverige och det kan vara så att behovet helt enkelt inte är tillräckligt stort för att det ska vara motiverat för klinikerna.