Språk- och kunskapsutvecklande undervisning i gymnasieskolan - två lärares upplevelser

Sammanfattning: För många elever, särskilt bland dem med svenska som andraspråk och dem från studieovana hem, är gapet stort mellan det språk de använder till vardags och det abstrakta, ämnesspecifika språk de möter i skolan. Språkets svårighetsgrad ökar dessutom ju högre upp i årskurserna eleverna kommer. Skolverket rekommenderar en språk- och kunskapsutvecklande undervisning för att stödja elever i att lära ämnesinnehåll och språk parallellt, vilket gagnar alla elever, men särskilt de grupper som nämndes ovan. Under senare år har svenska elevers resultat försämrats i internationella mätningar. Det heterogena klassrum läraren möter i Sverige idag ställer krav på undervisningen som lärare många gånger inte har beredskap för att möta. Syftet med denna studie att undersöka vilka fördelar som kan urskiljas med ett alternativt sätt att undervisa i ett heterogent klassrum på gymnasienivå. I denna studie handlar det specifikt om att arbeta med språk- och kunskapsutvecklande undervisning.Frågeställningarna lyder: Hur reflekterar läraren kring och arbetar med språk- och kunskapsutveckling i den långsiktiga planeringen s.k. macro-scaffolding? Hur synliggörs exempel på språklig stöttning ”i stunden” s.k. micro-scaffolding, och hur tänker läraren kring detta? Vilka fördelar respektive begränsningar upplever läraren av att arbeta språk- och kunskapsutvecklande?Språk- och kunskapsutvecklande undervisning baseras på sociokulturella teorier. I denna studie används i analysen av empirin bl.a. Vygotskijs (1978) närmaste utvecklingszon (zone of proximal development), tillsammans med Bruners (2006) teori om scaffolding. Studien är kvalitativ med fenomenologisk ansats och baseras på semi-strukturerade intervjuer med två lärare, tillsammans med observationer av deras undervisning. Lärarna betonar vikten av att aktivera sina elever språkligt på olika sätt, samtidigt som de bygger stödstrukturer kring dem. Detta görs både i planeringen och i klassrummet. Eleverna arbetar ofta i smågrupper för att stödja varandra, med instruktioner om hur detta arbete ska gå till. Lärarna är noga med att belysa nya ord och ämnesspecifika begrepp och använder sig av genrepedagogikens cirkelmodell för att stödja och explicitgöra för eleverna då de introduceras för nya texttyper. De betonar också vikten av att skapa en gemensam förståelsegrund bland eleverna då ett nytt arbetsområde/tema inleds. De ser båda positiva effekter för sina elever, t.ex. gällande måluppfyllelse och i förbättrade relationer. Som begränsning nämner de att språkinriktad undervisning är tidskrävande. Båda lärarna vill utvecklas vidare i denna pedagogik och önskar dessutom spridning bland kollegor. För att detta ska ske behövs, enligt lärarna, lämplig fortbildning och samarbete mellan ämneslärare och språklärare.Denna studie ger en inblick i hur språk-och kunskapsutvecklande undervisning kan se ut och upplevas i arbetet med elever i högre stadier. Den information som framgick av resultatet kan bidra med infallsvinklar för lärare och andra som vill utveckla språk- och kunskapsutvecklande undervisning bland äldre elever.Språk- och kunskapsutvecklande undervisning är ett sätt att stödja språkkänsliga elever i att utveckla språk och ämneskunskaper parallellt i skolan. Därför kan studiens resultat föras till specialpedagogik som förebyggande arbete och till det kompensatoriska uppdrag som skolan har (Nilholm, 2012).