Den utvidgade straffskalan för mord - En studie av straffmätningen i tingsrätt och hovrätt
Sammanfattning: Mord är det allvarligaste av de grövsta brotten. Straffet för den som berövar en annan person livet har sedan brottsbalkens ikraftträdande år 1965 varit fängelse i 10 år eller på livstid. I syfte att skapa en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för de mord som ej föranleder fängelse på livstid infördes den 1 juli 2009 en utvidgad straffskala för mord, enligt vilken den som uppsåtligen berövar annan livet döms för mord, till fängelse i lägst 10 år och högst 18 år eller till fängelse på livstid. Vid straffmätningen för mord ska gärningsmannens avsikter eller motiv beaktas. Även försvårande omständigheter som förelåg vid gärningen ska beaktas. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter i varje enskilt fall ska göras och domstolen ska därvid beakta att omständigheter kan föreligga i olika grad. Hela straffskalan ska användas vid straffmätningen, men en viss restriktivitet ska iakttas vid utdömande av fängelse på livstid, eftersom livstidsstraffet ska förbehållas de allvarligaste fallen av mord. Ett tidsbestämt straff bör därför vara tillräckligt i de flesta fall och en gärning bör placeras högre upp i den tidsbestämda straffskalan, ju fler försvårande omständigheter som föreligger. När gärningen med hänsyn till omständigheterna anses vara förmildrande, utan att gärningen anses utgöra dråp, bör minimistraffet, fängelse i 10 år utdömas. För att undersöka hur den utvidgade straffskalan för mord har tillämpats i praktiken har rättsfall från tingsrätterna och hovrätterna från det att bestämmelsen började tillämpas och ungefär 1,5 år framåt i tiden undersökts. I de fall där minimistraffet, fängelse i 10 år har utdömts har inte några försvårande omständigheter beaktats. Däremot har det beaktats minst en men oftast flera förmildrande omständigheter. Det har i fallen varit fråga om sådana förmildrande omständigheter som har tillmätts särskild vikt, såsom att gärningsmannen innan mordet har provocerats av brottsoffret. I de rättsfall där 11-12 års fängelse har utdömts har det funnits ett eller några försvårande inslag som har förhindrat domstolen från att utdöma minimistraffet. När det har funnits några försvårande omständigheter har det också funnits minst en förmildrande omständighet av särskild vikt som motiverat placeringen av gärningen lågt i straffskalan, till exempel att gärningsmannen har lidit av en psykisk störning. Gemensamt för de fall där 13-14 års fängelse har utdömts är att inga förmildrande omständigheter har beaktats i något av fallen. I samtliga fall har dock försvårande omständigheter beaktats. I hälften av fallen har det varit fem till sex sådana omständigheter och i resterande fall utom tre har det funnits två till tre försvårande omständigheter. I de fall där fängelse i 13 år har utdömts har två eller tre försvårande omständigheter beaktats. I de fall där fängelse i 14 år har utdömts har det normalt förelegat fem eller sex stycken försvårande omständigheter. I fallen där 15-16 års fängelse har utdömts har inga förmildrande omständigheter beaktats, förutom i ett fall. I samtliga fall har dock flera försvårande omständigheter beaktats. Det har varit minst tre försvårande omständigheter i flertalet av fallen, och i nästan hälften av fallen har det varit minst fyra. I samtliga fall har därtill minst en särskilt försvårande omständighet beaktats. I de flesta fall har den utgjorts av att gärningen varit särskilt hänsynslös och brutal eller att händelseförloppet har varit utdraget. I de fall som undersökts där fängelse i 17-18 år har utdömts har domstolarna sett allvarligt på gärningen, eftersom det inte har förelegat några förmildrande omständigheter, men däremot flera försvårande omständigheter. Det har därtill dessutom funnits minst två särskilt försvårande omständigheter som har beaktats. Främst att tillvägagångssättet har varit särskilt grymt och hänsynslöst eller att händelseförloppet har varit utdraget. Gemensamt för de fall där fängelse på livstid har utdömts är att inga förmildrande omständigheter har beaktats vid straffmätningen i något fall. Det har däremot funnits fyra eller fler försvårande omständigheter som har beaktats i hälften av fallen och tre stycken försvårande omständigheter som har beaktats i den andra hälften av fallen. Utmärkande för fallen där livstids fängelse har utdömts är vidare att samtliga försvårande omständigheter som beaktats i fallen utom i ett fall, utgör särskilt allvarliga omständigheter. Dessa särskilt allvarliga omständigheter har framförallt utgjorts av att mordet har varit särskilt hänsynslöst eller brutalt, att gärningsmannen har återfallit i uppsåtligt dödande eller begått ytterligare mord, eller att gärningsmannen utöver mordet har dömts för annan allvarlig brottslighet. Resultaten av undersökningen, talar för att tillämpningen av den utvidgade straffskalan för mord och straffmätningen i de fall som undersökts har varit förhållandevis enhetlig och skett i enlighet med förarbetsuttalandena. Det kan därför på goda grunder påstås att en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för de mord som ej föranleder livstids fängelse därmed har åstadkommits.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)