Distriktssköterskors erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskor ska kommunicera med patienter och närstående på ett lyhört, respektfullt och empatiskt sätt. Felaktigheter i kommunikation inom hälso- och sjukvården kan vara direkt livshotande och med det ökande antalet immigranter där vårdpersonal och patienten inte talar samma språk finns det stor sannolikhet för brister i kommunikation. Som distriktssjuksköterska inom hälso- och sjukvård är det mycket troligt att man kan komma att träffa på just patienter som talar ett annat språk. Motiv: Få studier om distriktssköterskans erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården har hittats. Detta är ett viktigt ämne varvid författarna anser att studera detta. Syfte: Syftet med studien var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål i hemsjukvården Metod: Kvalitativ intervjustudie. Data analyserades med hjälp av en innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Ovisshet, Finna nya vägar och Vilja göra rätt. Det framkom att distriktssköterskorna känner en ovisshet och otillräcklighet vid vårdandet av patienter med annat modersmål men att de även hittat vägar för att underlätta omvårdnaden. Det framkom också att distriktssköterskorna ville göra patienten delaktig och ge en lika vård men att detta försvårades på grund av språkförbistringar. Konklusion: Något som står klart efter intervjuerna med distriktssköterskorna är att det är svårt att bedriva en personcentrerad omvårdnad då man inte kan tala samma språk. Fler studier behövs på ämnet.