Förskolebarns trygga relationer till pedagoger utifrån deras verbala och icke-verbalak ommunikation : - En kvalitativ observationsstudie

Sammanfattning: Trygga relationer mellan pedagog och barn har minskat i förskolan. Trots det visar tidigare forskning på det tydliga samband som finns mellan barns trygghet och deras utveckling samt lärande. Syftet med studien är att undersöka hur barn i åldern 1–3 år genom verbal respektive icke-verbal kommunikation söker tröst och trygghet hos pedagoger i förskolan, samt hur pedagoger möter och svarar på barns initiativ till tröst och trygghet. De två forskningsfrågor som berörs i föreliggande studie är; Hur söker barn trygghet och tröst hos pedagoger i förskolan genom verbal samt icke-verbal kommunikation? Hur svarar pedagoger på barns kommunikation när barn söker tröst och trygghet i förskolan? I studien användes strukturerade observationer som metod och studiens teoretiska ramverk är anknytningsteorin. Resultatet visade att barn söker tröst och trygghet hos pedagoger genom sin verbala och icke-verbala kommunikation. Mest förekommande var ögonkontakt, verbala ord, ljudliga uttryck samt kroppsspråk. Pedagogerna svarade på barns behov av tröst och trygghet genom närhet, kroppsspråk, bekräftelse och ansiktsuttryck. Resultatet visade även att många av initiativen till samspel mellan barn och pedagog var på barns initiativ. Slutsatsen är att det krävs närvarande och inkännande pedagoger och ett ständigt arbete med relationsskapande och anknytning för att möjliggöra för barns trygghet i förskolan. Det är viktigt med pedagoger som kan svara på barns initiativ till trygghet när barn söker sig till pedagogerna genom såväl verbal som icke-verbal kommunikation.