Mellangrödors påverkan på viltskador : kan mellangrödor användas som ett verktyg för att minska viltskador i höstsådda grödor?

Sammanfattning: Viltskadorna har blivit ett allt större problem för det svenska lantbruket i takt med att viltstammarna ökar. Att minska viltstammarna genom ökad avskjutning framförs som den snabbaste och effektivaste lösningen. Men det framförs också att viltfodret behöver öka i landskapet då de stora skadorna delvis beror på låg fodertillgång. Denna studie har undersökt om mellangrödor kan användas som ett verktyg för att minska skador från hjortdjur, vildsvin och gäss i höstsådda grödor under vinterhalvåret. Mellangrödorna utgör potentiellt foder för viltet och en bieffekt av att odla mellangrödor är att fodertillgången då ökar. Studien har försökt svara på följande frågor: ' Kan mellangrödor utgöra en potentiell foderresurs som kan användas för att styra bort viltet från de höstsådda grödorna? ' Vilka mellangrödor är lämpligast att odla för att styra bort viltet? Studien bygger på dels en litteraturstudie, dels en intervjustudie. Litteraturstudien har kort beskrivit de undersökta viltslagen, samt beskrivit de mellangrödor som är godkända inom ramen för de stödsystem som finns och ett par andra mellangrödor som finns på marknaden. Det har beskrivits vilka mellangrödor som är mer lämpliga som viltfoder. Tidigare erfarenheter och studier visar att det med framgång går att styra viltet genom att erbjuda alternativt foder. Dock kan skadorna öka i anslutning till de områden fodret erbjuds då koncentrationen av vilt ökar där. En ökad fodertillgång kan också leda till att viltstammarna ökar. I intervjustudien har fem olika lantbrukare intervjuats för att ta reda på deras upplevelser kring hur odling av mellangrödor påverkar viltskadorna. Intervjuerna genomfördes via telefon under andra halvan av april och lantbrukarna fick svara på 16 olika frågor kring mellangrödor och viltskador. Resultatet av intervjuerna visade att tre av lantbrukarna upplevde att mellangrödorna bidrog till att styra bort framförallt hjortdjur och vildsvin från de höstsådda grödorna och därmed minskade skadorna. Av de två resterande lantbrukarna hade den ena svårt att bedöma om mellangrödorna minskade skadorna då detta inte var något det lagts tid på att undersöka. Den andra lantbrukaren hade dels odlat mellangrödor väldigt kort tid, dels hade problemen med viltskador minskats genom effektivare avskjutning. Med stöd av litteraturen och lantbrukarnas erfarenheter har jag kommit fram till vilka mellangrödor som kan vara lämpliga att odla för att locka bort och minska skador från hjortdjur, vildsvin respektive gäss. För hjortdjur är det följande mellangrödor: blodklöver, blålupin, bovete, cikoria, persisk klöver, purrhavre, rödklöver, vitklöver, vitsenap, foder- och luddvicker, oljerättika/rättika och solros. För vildsvin är det främst oljerättika som är lämplig, men även de flesta av sorterna som är lämpliga till hjortdjur. Lämpliga mellangrödor till gäss är vitklöver, vitsenap och de flesta vallgräsen. På grund av att svaren från lantbrukarna spretar en del och att det endast är fem olika lantbrukare som intervjuats är det svårt att dra några stora generella slutsatser från studien. De slutsatser som gick att dra från studien är följande: ' Mellangrödor utgör en potentiell foderresurs för viltet. ' Tre av fem intervjuade lantbrukare upplevde i varierande grad att mellangrödorna haft effekt på att minska viltskadorna i sina höstsådda grödor. ' Vilka mellangrödor som är lämpligast för att styra viltet varierar beroende på viltslaget, men oljerättika, vitklöver och vitsenap verkar vara begärligt för samtliga viltslag som undersökts.