Made in : en kvantitativ studie om country of origin som kvalitetsindikator

Sammanfattning: I och med att konsumtionssamhället förbrukar mer än någonsin, har det blivit nödvändigt att flytta produktion till länder med kapacitet att producera höga kvantiteter. Det här har lett till att det blir allt viktigare för företagen att redovisa var produkterna kommer ifrån (COO). "Made in" märkningen är inte ovanlig, och är allmänt känd hos de flesta svenskar. Märkningen kan till och med uppfattas som en kvalitetsstämpel enligt tidigare forskning. Det här gällde dock endast industriländers “Made in” märkning samt för länder vars kulturs speglade konsuments. Men hur ofta COO används vid kvalitetsutvärdering ifrågasätts i rapporten eftersom det finns andra attribut som kan uppfattas som lättare att jämföra, till exempel pris. Pris är en vanlig kvalitetsmätare där konsumenten antar att ett högt pris är ekvivalent med god kvalitet och vice versa. Varumärke är även det ett vanligt attribut att förknippa med en varas kvalitet. Ett varumärke är någon konsument ofta är bekant med, och har byggt ett förtroende till. Både pris, varumärke och COO är alltså faktorer som kan komma att påverka konsumentens kvalitetsuppfattning. Uppsatsen syftar därför till att granska hur svenska konsumenter förhåller sig till COO vid kvalitetsmätning jämfört med attributen pris och varumärke. För att betona COO har vi valt att studera världens mest uppmärksammade "Made in" märkning, vilket är "Made in China". Kina har länge varit känt för att producera enorma kvantiteter mot låga kostnader och har sedan börja av 2000-talet haft en svindlande ekonomisk tillväxt, vilket skapar frågetecken om landet har kommit att bli ett industriland. Vi valde därför att tillägga frågeställningen om svenska konsumenter fortfarande upplever Kina som ett utvecklingsland. För att besvara frågorna utfördes en enkätundersökning där respondenterna fick besvara fjorton frågor om ämnet. Urvalet bestod av arbetande och studerande män och kvinnor i åldrarna 20 till 59 år. Enkätundersökningen gav 187 giltiga enkäter. Svaren resulterade i att COO, enligt respondenterna, var den minst viktiga variabeln vid kvalitetsbedömning. Dock kunde vi se en förändring i attityden hos majoriteten av de yngre respondenterna, samt hos de äldre kvinnorna. De uppfattade inte längre Kina som ett utvecklingsland. Trots det här var Kina det land som främst förknippades med dålig kvalitet enligt respondenterna, vilket ger en antydan om att landet ändå betraktas som ett utvecklingsland. Anledningen till att respondenterna väljer att kalla Kina för ett industriland, men ändå förknippar produkterna med lägre kvalitet kan bero på de kulturella olikheterna, eftersom respondenterna påvisar en viss grad av etnocentrism. För att respondenterna skulle se ett tillverkningsland som bra, ställdes krav på arbetsförhållanden, etik och miljö, som alla tre är frågor som rör kulturella, ekonomiska och politiska aspekter. Det här skapar en diskussion eftersom respondenterna tidigare angivit att tillverkningslandets politik, kultur och ekonomi inte är speciellt viktigt.