Sjuksköterskors omplacering till intensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin : Vårdande i motgång och utveckling

Sammanfattning: Bakgrund: Covid-19-pandemin har påverkat Sverige och världen i stor omfattning. Sjuksköterskor och andra vårdare har fått ställa om sina liv för prioriteringarna i hälso- och sjukvårdssystemen. Intensivvård är komplext och kräver specialistkompetens. Sjuksköterskan har vårdandet som en del av professionen, vårdandet som handling tillskrivs dock inte endast en yrkeskategori. En kärnkompetens i vårdprofessioner är ”säker vård”, dock är alla medarbetare på vårdenheten ansvariga för att vården är patientsäker. Omplacering av vårdaretill pandemivården har skapat erfarenheter som endast finns beskrivna i enstaka studier och är aktuella att undersöka. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av tillfällig omplacering tillintensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats och har genomförts som en semistrukturerad intervjustudie. Intervjuerna har sedan transkriberats ordagrant och datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ur analysen framkom ett övergripande tema, två underteman samt fyra huvudkategorier. Temat innefattade erfarenheterna som ”vårdande i motgång och utveckling”. Sjuksköterskornas erfarenheter sorterades till erfarenheter som hämmade respektive främjade vårdandet, studiens underteman. Resultatet pekade på att vårdandet inte har haft tillräckligt bra förutsättningar, men att omplaceringen dock varit utvecklande i sjuksköterskornasvårdande. Slutsats: Omplaceringen har hämmat och främjat vårdandet. Sjuksköterskorna utvecklades i sin profession som vårdare men omplaceringen innebar även flertalet motgångar som hämmade vårdandet. För att främja vårdandet behöver organisationen och sjuksköterskan ett gott samarbete. Sjuksköterskan behöver stöttning från organisationen med ett vårdande ledarskap för att främja goda förutsättningar för vårdandet.