Sanktionsmöjligheter vid överträdelser av kartellförbudet i Sverige respektive USA

Sammanfattning: Det svenska konkurrensrättsliga sanktionssystemet innefattar i dagsläget två sanktionsmöjligheter vid överträdelser av kartellförbudet nämligen konkurrensskadeavgift samt skadestånd. Den senaste stora ändringen av KL gjordes den 1 augusti 2002 då ett eftergiftssystem infördes vilket i stora drag innebar att ett företag kunde få eftergift eller nedsättning av konkurrensskadeavgiften om företaget anmälde den kartell förtaget var delaktigt i eller bistod KKV med värdefull information i dess utredning av kartellsamarbetet. Regleringen har ännu inte tillämpats i mer än ett fåtal fall, men KKV fäster ändå stora förhoppningar vid att programmet är en bra metod för att avslöja karteller. Detta grundat på de erfarenheter EU-kommissionen och USA haft av liknande eftergiftsprogram. KL är dock under ständig utveckling och flertalet omfattande SOU har producerats under de senaste åren i syfte att finna det optimala sanktionssystemet. I januari 2003 gav Regeringen Justitierådet Severin Blomstrand i uppgift att leda en utredning om kriminalisering av överträdelser av kartellförbudet. Ett problem uppstod dock i det att en kriminalisering skulle krocka med eftergiftssystemet. I USA har lagstiftaren löst problemet genom att låta reglerna om eftergift gälla även för de straffrättsliga sanktionerna. En reglering som innebär att den som anger en medbrottsling går fri från straffansvar, är dock inte förenlig med allas likhet inför lagen vilket är en av grundpelarna i det svenska rättssystemet. Utredningen hittade inte något annat sätt att kringgå problemet med eftergiftssystemet och någon kriminalisering av kartellbrott har därmed inte införts i svensk lag. Andra regler har diskuterats som alternativ till en kriminalisering och det alternativ som verkar ha störst chans att bli verklighet är förslaget om näringsförbud. I en SOU från 2006 utreds bland annat förslaget om näringsförbud vilket kortfattat innebär att den företagsledare som tar aktiv del i ett kartellsamarbete eller åtminstone känner till att det finns oegentligheter inom företaget, kan ådömas näringsförbud. Om ett företag fått eftergift eller nedsättning av konkurrensskadeavgiften skall dock heller inget näringsförbud drabba företagsledarna i det företaget då ett näringsförbud i det fallet inte skulle anses påkallat från allmän synpunkt. Eftersom knappt några nackdelar med förslaget nämns i utredningen och den preventiva verkan av ett förslag om näringsförbud beräknas bli kraftig finns det stor anledning att tro att förslaget kommer att leda till en lagändring. När det gäller sanktionssystemet i USA finns det tre typer av sanktioner som kan drabba den som överträder kartellförbudet, nämligen skadestånd, böter och fängelse. En efterlikning av den amerikanska kriminaliseringen är som nämnts inte aktuell men de amerikanska skadeståndsrättsliga reglerna kan det svenska rättssystemet kanske lära sig något av. I jämförelse med Sverige där det än så länge inte finns ett enda utdömt skadestånd grundat på överträdelser av kartellförbudet, är amerikanarna flitiga processförare. Av de amerikanska kartellmålen består inte mindre än ca 90 % av privaträttsliga skadeståndsmål. Detta har troligtvis sin största förklaring i att det företag som lyckas bevisa skada grundat på kartellbrott har rätt till en ersättning motsvarande skadan gånger tre. Kanske kan detta vara en förebild för svenska lagregler någon gång i framtiden.