Kunskapsöverföring i gränslandet : En studie av systemutvecklingsteam under ett projektmetodikskifte på Folksam

Sammanfattning: Enligt det kunskapsbaserade perspektivet är kunskap organisationens viktigaste resurs. Inom dagens organisationer har olika enheter möjligheter att lära av varandra och dra nytta av den kunskapsmängd som genereras internt. För att detta ska lyckas krävs effektiva och utvecklade processer för kunskapsöverföring. I den genomförda studien undersöks hur kunskap överförs mellan systemutvecklingsteam under ett skifte från en vattenfallsmetodik till en agil metodik på företaget Folksam. Uppsatsen syftar även till att besvara vilka faktorer som främjar och hindrar kunskapsöverföring under ett metodikskifte. Med anledning av att allt fler organisationer övergår till en agil projektmetodik samt att forskningen inom den studerade kontexten är begränsad, anses en studie inom området väl motiverad. Studiens teoretiska ramverk tar sin utgångspunkt i kunskapsbegreppet där en diskussion kring de två dominerande kunskapsepistemologierna mynnar ut i uppsatsens förståelse för kunskapsbegreppet. Vidare diskuteras hur kunskapsöverföring kan förstås genom modifiering och förflyttning av kunskapsreservoarer, vilka utgörs av organisationens individer, verktyg och aktiviteter. Ramverket inkluderar också teorier rörande faktorer som påverkar kunskapsöverföring. Den insamlade empirin består huvudsakligen av intervjuer och observationer och visar att kunskapsöverföring mellan team sker i relativt liten utsträckning samt att de tillfällen då kunskap har överförts till stor del organiserats av de agila coacher som Folksam har konsulterat. Kunskapsöverföring främjas på grund av den liknande teamkontexten och på grund av den kunskapsstruktur som den agila metodiken medför, men hindras i och med att teamen inte är motiverade till eller inser värdet av kunskapsöverföring, vilket har sin grund i att teamen har kommit olika långt i övergången till den nya metodiken.